Bästa läsare!

Längst ned, scrolla ned, finner Du beslutet från chefsåklagare att ingen förundersökning inleds.

Längre ned på denna sida finner Du  14, fjorton indicier/signaler på att svenska barnläkare och landsting medverkar i s.k. MabP – övergrepp mot de s.k. apatiska flyktingbarnen.

En märklig paradox

Det märkliga och tragiska är att svenska barnläkare, forskare och landsting icke tycks ha förstått att  det som svenska journalister och läkare kallar omväxlande apati eller uppgivenhetssyndrom är orsakade av barnens föräldrar eller andra vuxna.  Av vuxna som ibland inte ens är barnens föräldrar. Vuxna kommenderar, uppmanar, tvingar, hotar, t.o.m. i en del fall tvångsmedicinerar barnen så de ska se sjuka ut genom att ligga livlösa, medvetslösa och sondmatas eftersom de vuxna vet att de då oftare får asyl. Inget fall är det ena likt förutom att barnen beroende på graden av övergrepp traumatiseras i olika grad.  Alltså barn som pga manipulation och övergrepp i mer eller mindre grad traumatiseras, en del svårare, en del lättare, några  får permanenta och livsvariga skador.  Alla dessa övergrepp har systematiskt mörklagts av svensk media med SVT/SR i spetsen. Att tvingas in i en avancerad horribel sjukroll föreställande livshotande symtom ger barnet olika stress- och ångestnivå beroende på typen och intensiteten av tvånget och övergreppet.  Detta insåg en statlig utredning SOU 2006:49 , detta varnade Socialstyrelsens förre chef Kjell Asplund för, detta hävdar British Medical Association men deras synpunkter släpps icke fram av svensk journalistkår som istället hävdar att vuxna asylsökande är oskyldiga.   Att klumpa ihop barnen i en enda kategori och kalla dem “apatiska” torde vara ett grovt managementfel (och givetvis en lidandekatastrof av ofattbar dignitet för barnen) av vem som än gör det.   Vi har i apatiska barn epidemin i Sverige att göra med hela skalan från mycket lätta “ad hoc uppmaningar” från vuxna till barnen, till grov barntortyr/tvångskommendering där barnen blir svårt psykiskt skadade av att uppmanas eller tvingas ligga med sondmatning månader och i vissa fall år.   Barnen utvecklar svåra själsliga skador, en del blir hysteriskt dissocierade, ligger bara still, ger ingen kontakt, får sondmatning.   Det finns många mycket svårt skadade barn vilket exemplifieras av studien  “Patterns of endogenous steroids in apathetic refugee children are compatible with long-term stress” som publicerades i den engelska öppna vetenskapliga tidskriftsjournalen “BMC Research Notes” våren 2012 av de svenska läkarna Söndergaard, Sandstedt et al.    Vi har korresponderat med dessa läkare. Ingen av dem, nota bene: ingen av dem är barnpsykiater, accepterar hypotesen att barnen utsätts för övergrepp av vuxna. De bedömer att barnen har en “nyupptäckt variant av re-traumatisering i samband med att barnens familjer ej får uppehållstillstånd.”    Detta är enligt andra Stockholmsläkare, som ligger bakom denna websajt, höjden av naivitet.   Vi menar våra kollegors okunskap och naivitet svårt skadar barnen. Därför måste det lyftas fram.  Hygglighet, kollegial artighet måste vika för sanningen, för barnens skull. Vi tror alltså inte att de svenska forskarna bakom refererad artikel medvetet skadar barnen men de har helt enkelt inte förstått vad det är de gett sig in i.  Sverige är det enda land i världen som har en epidemi av tusentals flyktingbarn som ligger medvetslösa och sondmatas. Naturligtvis kan svenska läkarkåren och dess forskningsinstitut som t.ex. Karolinska Institutet i dagens läge icke erkänna att de teorier som startades av en handfull barnläkare i Stockholm år 2001 var ett felsteg. Karolinska Institutet, Rädda Barnen m.fl. har ju uttalat explicit stöd för teorierna att föräldrarna är oskyldiga.  Alltså teorier som sa att föräldrarna var helt oskyldiga till att deras barn låg medvetslösa och att det är fråga om att barnen drabbas av en form av re-traumatiseringen under asyl-processen som speglar skräcken de upplevt i deras hemländer när föräldrarna flydde undan “våldtäkter, krig, övergrepp”.

 

Uppenbart fabricerade uppgifter

Dessa begrepp “våldtäkter, krig och övergrepp” kommer icke från barnen utan från föräldrar/vuxna och är uppenbart fabricerade uppgifter. Icke desto mindre är det godtrogenhet och rädsla för konfrontation med uppgiftslämnarna som gjort att svenska läkare gett 100% tilltro till föräldrarnas uppgifter.  Just detta är det ödesdigra momentet. Svenska läkare saknar integriteten att säga emot de vuxnas uppgifter om barnen. Vilket i och för sig är lätt att förstå med tanke på att media då skulle anklaga läkarna för främlingsfientlighet eftersom det anses oförskämt och främlingsfientligt av media att ifrågasätta eller bestrida främlingars yttranden. När de vuxnas utsagor om barnen inte sägs emot så startar en vårdkarusell utan dess like som leder till hundratals vårdmöten, laboratorieprover, invasiva och röntgenologiska undersökningar med operativa ingrepp, sondmatning mm under veckor, månader och år.  När väl denna vårdkarusell satts igång så utvecklar  barnen under månaderna och åren som går neurotiska, ångestpräglade dissociativa tillstånd, på s.k. iatrogen grund. Svenska läkarkår har sugits in i en lögnspiral, en ond cirkel, där alla läkare i Sverige är mer eller mindre delaktiga. De som vågar kritisera fryses ut ur gemenskapen, får dåliga referenser och riskerar en karriär i spillror.  Ett försvårande faktum för läkarkåren är att Sveriges journalistkår menar sig ha både vetenskaplig insikt och tolkningsföreträde.  Sveriges journalistkår har ensidigt gått på de teorier som sjösattes av psykoanalytiskt orienterade barnläkare i Stockholm. En hel nationell journalistkår har under tiotalet år försvarat förövarna och sagt att de vuxna är oskyldiga till övergreppen och att de läkare, de få motståndarna till de psykoanalytiska teorierna, som försökt slå larm har blivit utsatta för grovt förtal i form av anklagelser om främlingsfientlighet.

 

Jämförelse med frisläppandet av svenska journalister från Etiopiska fängelser Martin Schibbye och Johan Person

I dagarna, andra veckan september 2012, har två svenska journalister släppts ur etiopiskt fängelse. Man noterar att svensk journalistkår notoriskt och intensivt talar om att deras kollegor råkat ut för “fabricerade historier och bevis”.  Här har det då alltså plötsligt relevans enligt svensk journalistkår att tala om fabricerade bevis när det gäller att ett land som Etiopien skulle ha vinst av dessa, vilket Etiopiska myndigheter förnekar. Men när det gäller vuxna asylsökande som kommer från liknande krigsområden så talar svensk journalistkår inte om fabricerade historier av vuxna parter som har uppenbara vinster av att barnen är sjuka.   Svensk journalistkår rättar “sanningen” efter vad som passar dem själva – för stunden. De stackars utsatta flyktingbarnen har inte bara haft närstående vuxna som fiender, utan även via by-proxy mekanismer hälso-och sjukvårdspersonal som fiender och inte minst av allt svenska journalister som fiender som slår på allt och alla som försöker skydda barnen och lösgöra dem från den bottenlösa förtvivlan de måsta känna.

Trots att det finns uttalade indicier för föräldraövergrepp, se nedan, så mörklägges alltså uppenbara fabriceringar, som både vårdpersonal och en del barnpsykiatriker försökt lyfta fram,  av svenska journalister.   Detta är omständigheter som söker sin förklaring.

 

Dr. Thomas Jackson tar nu på uppmaning av sina tystade läkarkollegor saken till rättslig prövning. Det kan bli flera och långdragna processer både på nationell och internationell nivå. Detta eftersom offren är tusentals, förövarna är tusentals, avvikelser från etiska riktlinjer har gjorts både av läkare och journalister. En sak som gör denna övergrepps-tragedi bland flyktingbarn så ytterligt märklig för utomstående är att den svenska staten har gjort en utredning SOU 2006:49 som kommit fram till just detta; nämligen att barnen utsättes för övergrepp av sina föräldrar och att svenska staten måste ingripa för att skydda flyktingbarnen.

 Journalistisk skandal

Denna SOU blev dock totalt skjuten i sank av svensk journalistkår för att vara “ovetenskaplig och främlingsfientlig”.  Så trots att SOU var saklig, korrekt, inte det minsta främlingsfientlig och vetenskapligt av god kvalitet så drev svensk media  anförda av statlig television och radio, SVT/SR, och övrig journalistkår så våldsam, ensidig  och intensiv polemik att inget av SOU:s slutsatser kunnat implementeras.   De som har det tyngsta moraliska och rättsliga ansvaret torde alltså vara svensk journalistkår.  Detta gör kommande rättsprocesser både unika och intressanta. Men också svåröverskådliga för hur ska man kunna ställa tusentals journalister som mer eller mindre medvetet ljuger, för att de kommit överens om att driva en agenda,  inför rätta för anstiftan till en epidemi av grov barntortyr. Icke desto mindre kommer vi i Thomas Jackson Center göra vårt yttersta att få ett tiotal svenska journalister, välkända, inför domstolsprocesser nationellt och internationellt.  Journalisternas amatörmässiga försök att lägga sig i diagnostiska strider mellan läkare har varit ett fruktansvärt misstag. Det har politiserat debatten och försvårat, i stort sett omöjliggjort, den vetenskapliga diskussionen mellan läkare. Läkare som säkert redan för åtskilliga år sedan hade kunnat komma överens om att att barnen råkar ut för det s.k. MabP-syndromet.   Och med denna korrekta diagnos hade alltså rätt behandling kunnat sättas in, alltså att separera barnen från föräldrar/vuxna i barnens närhet som manipulerar barnen.    Svensk journalistkårs ovälkomna inblandning har haft ödesdigra konsekvenser för tusentals flyktingbarn.   Pga journalisternas inblandning fortsätter en faktiskt makalös tortyr epidemi på barn  av by-proxy och copycat karaktär fortfarande september år 2012.  En epidemi som mycket väl hade kunnat försvinna redan år 2006 när SOU 2006:49 kom med sina slutsatser.  Den mediala skandalen ter sig för stor för att kunna beskrivas med ord. Den går bortom allt förstånd.

 

Vi inleder alltså nu rättsprocesserna med att polisanmäla några ledande Stockholms barnläkare som hävdar föräldrarnas oskuld. Dessa barnläkare har själva behandlat svårt torterade flyktingbarn utan att reagera mot tortyren.

Saken är alltså nu maj 2012 anmäld till Åklagarkammare och kopia sänd till SLL så de kan börja implementera den norska modellen som gör alla barn friska, genom att separera barnen från deras plågoandar, föräldrarna, och överge den svenska behandlingsmodellen som alltså bygger på fel diagnos och felaktig grundbedömning av helhetssituationen.  Sannolikt har vi framför oss en av världshistoriens största medicinska och mediala skandaler. Liksom eurokrisen är skandalen för stor för att kunna hanteras. Men vi måste få den upp till ytan och MabP-syndromet upp till debatt - barnen lider för mycket så vi får bara inte svika dem!

Du finner också en kompletterande anmälan 2012-05-30 nedanför den första anmälan.

Du finner ännu en kompletterande anmälan, daterad 2012-06-13, nedanför anmälan daterad 2012-05-30, som diskuterar bl.a. artikeln i Svensk Psykiatrisk Tidskrift mars 2012 som visar hur svenska psykiatriker inkl. barnpsykiatriker  försöker ändra ståndpunkt under artikelrubriceringen “Att tänka rätt är stort – att tänka om är större”.   De som reflekterar torde förstå hur artikelförfattaren, ordföranden i Svensk Barnpsykiatrisk Förening, som kan ha ansvar för övergreppen genom att inte våga ifrågasätta föräldrarna, försöker bereda väg för den åsikt som SOU 2006:49 och British Medical Association hävdat under drygt 7 års tid nämligen att föräldrarna och andra vuxna, som alltså inte ens är barnens föräldrar, ligger bakom utdragna undersöknings-och behandlingsövergrepp på flyktingbarn som ger dem svåra iatrogena skador. Ordföranden Lars Joelsson skriver med en artikelbild på honom iklädd hip-hop keps.   Seriösa iakttagare kan här förstå att svensk barn- och ungdomspsykiatri inte tycks ha speciellt mycket med medicinsk kunskap att göra. Svensk BUP har varit en katastrof intellektuellt under mer än 40 år. En kulturmarxistisk psykoanalytisk lekstuga där s.k. barnpsykiatriker har agerat inget annat än klantiga medicinska socialarbetare med Astrid Lindgrens modell av barn totalt inpräglat som referens ram i psyket på dessa barnens Kling-och Klang läkare. Dessa hip och hopp rödgardister (barnpsykiatriker själva har uttryckt att majoriteten av deras kår är kommunister/vänster/miljöpartister) är alltså den “kunskapselit” som förhindrat att man som professionell kår står upp och avslöjar att de arma oskyldiga flyktingbarnen är utsatta för massiv långdragen tortyr av deras föräldrar som använder sina barn som mänskliga sjukdomssköldar mot utvisningsbeslut.   Och dessa “jeppar” försvaras och promotas av en drös patetiskt korkade svenska journalister.  Och de konservativa, kristna, välutbildade psykiatriker som försöker skydda barnen från vuxna övergreppsmän utsättes för den mest makalösa förföljelse av svensk media där de benämnes främlingsfientliga och högerextrema. Stackars Sverige, stackars flyktingbarn.

Det finns ännu en, en tredje kompletterande anmälan, insänd 2012-07-11 till Åklagarmyndigheten med kopia till Stockholms Läns Landsting, med önskemål att åklagaren skall kalla till förhör följande personer: Dr. Thomas Jackson, Statlig sekreterare Marie Hessle,  f.d. Migrationsminister och nuvarande landshövding i Gävleborg Barbro Holmberg, Nader Ahmedi, prof. Lars Farde, redaktör i Dagens Medicin Henrik Kennedy, förre redaktör Expressen sida 4 ,PM NIlsson nuvarande chef på Newsmill.se.   Denna komplettering finner Du längst ned.    En åklagarutredning kan nämligen klart visa att det fanns inget högerextremt nätverk bakom artikeln “Group Malingering by Proxy” som refererades till i SOU 2006:49.    SVT:s anklagan om högerextrema influenser torde klart kunna visas vara rena falsarier.  Den banbrytande artikeln som SOU 2006:49 refererade till hade som vetenskaplig garant prof. Lars Farde, Sveriges internationellt mest kände professor i psykiatri – och ingen annan.

 

 

 

Till: Stockholm-City Åklagarkammare, Kungsbron 21, Stockholm

Kopia: Stockholms Läns Landsting, Hantverkargatan, Stockholm

 

Brottsanmälan

Anmälan i korthet: Undertecknad, dr. Thomas Jackson, legitimerad läkare, specialist i vuxenpsykiatri, anmäler härmed Stockholms Läns Landstings, SLL, och deras läkare som varit och är ansvariga för vården av s.k. apatiska och asylsökande flyktingbarn, som xxxxxxxxx verksamhetschef  i Stockholm,  för brott mot barn, brott av svårkategoriserad art. Tillika anmäler jag vuxna anhöriga/föräldrarna till barnen för s.k. ”illness falsification” i barn.  Enligt internationell praxis (Norge, England) och i engelskspråkig speciallitteratur torde barnen vara utsatta för olika grader av stress i en s.k. Malingering by Proxy (MabP) situation som innebär tvång att inför sjukvård/intygsskrivande instans agera sjukt enligt  instruktioner från vuxna i syfte att erhålla asyl i Sverige då regler och praxis i Sverige är sådan att ett intyg att ett barn är svårt sjukt underlättar för familjen att få
asyl.

Barnet förmodas lida, i perioder mycket svårt, under månadslånga tidsperioder i MabP-situationen. Läkarnas brott torde vara att de mot bättre vetande, mot den kunskap som finns ansamlad internationellt, fortsätter med en svensk
undermålig, för barnen skadlig behandlingsmodell. Undertecknad har tidigare, år 2006, anmält två läkare till tillsynsmyndigheten Socialstyrelsen och då fått svaret att vetenskaplig oklarhet råder. Socialstyrelsens policy idag är att var fall måste bedömas individuellt och man tar icke ställning. Idag har samhället  fått fakta som kan kallas för
bevis nämligen en studie publicerad 2012-04-29, se bilaga 2, som klart stöder MabP-hypotesen då studien visar på extremt höga nivåer av s.k. stresshormoner under själva vårdtiden.

 

Jag menar därför att det är klarlagt att brott, som skapar lidande, begås under själva vårdtiden hos SLL.  Saken bör därför utredas hos åklagare som har en rätts processuell möjlighet att bedriva utredning på annat sätt än en tillsynsmyndighet eller tidningars debattsidor där de mest olika aspekter släpps fram i denna flyktingbarnfråga.
Jag ber åklagaren notera att undertecknad anmälare har under åren 2006-2012 tiotals, ja sammanlagt avsevärt fler gånger, försökt komma till tals i Sveriges Television, Sverige Radio och andra riksmedia för att redogöra för
MabP-fenomenet och internationella simuleringskriterier vg. se lista nedan.  Jag har vid vartenda tillfälle
blivit avvisad. Det har helt enkelt inte varit populärt hos svenska redaktionschefer att redogöra för MabP-fenomenet och dess internationella förekomst. Sannolikt av politiska skäl. Massmedieforskaren prof Kent Asp Göteborgs Universitet har påvisat att svenska journalister har röd-gröna parti preferenser. Jag tror uppriktigt att dessa journalister vill, de enligt mig brottsutsatta barnen väl, men när de medvetet tystar ner MabP så ställer de sig
på vuxnas sida mot ett maktlöst barn.

 

 

 

Vg. se nedan för utförligare anmälan.

 

Brottsanmälan:  Brott mot Mänskligheten

1000-tals Flyktingbarn som mänskliga sköldar mot avvisningsbeslut

 

Undertecknad refererar till samtal med åklagare föregående vecka samt sakkunnig xxxxxxxxxx vid Stockholms Läns Landsting, SLL, då jag informerade att undertecknad ämnar inkomma med anmälan om brott begångna mot en stor skara flyktingbarn, sannolikt över ett hundra, som vårdats vid SLL. Tidsperioden torde
omfatta år 2004 till dagens datum och vad jag förstår framgent.  Brotten bedömer undertecknad orsakas av läkares sätt att utöva sin tjänst. Man har behandlat utifrån lokala traditioner och lokal gruppkoncensus bland Stockholms ledande barnläkare istället för utifrån evidensbaserade, kunskapsbaserade diagnos-och
behandlingsmetoder. Det som kallas EBM – evidensbaserad medicin. EBM innebär i praktiken att man för att ge bästa möjliga vård bygger på bästa möjliga aktuella och tillgängliga kunskap vilket innebär att man regelbudet bör söka i internationell litteratur och forskning avseende de patientfall vårdgivare möter. Man har i fallet med de apatiska barnen helt klart icke gjort detta. Man har agerat på det sätt som läkare i stort sett alltid arbetar. Man sitter och pratar på ronder, i grupp och tar beslut men man går alltför sällan till litteraturen. Jag önskar göra ett tillägg för att förklara ytterligare. Det finns ett talesätt bland de få läkare, promille-nivå sannolikt, och medicinska
bibliotekarier som arbetar med EBM att största motståndet mot EBM kommer från – läkarna. Detta är en paradox på ytan men de som reflekterar förstår att i en stressig sjukhusmiljö med vårdköer kan läkare inte sätta sig på biblioteket och göra litteratursökningar som kanske tar 4-5 timmar. Och de litteraturdiskussioner som förs någon timme per vecka vigs åt betydligt vanligare tillstånd t.ex. astma, än sällsynta åkommor.

 

Det finns beslut taget av SKL, Sveriges Kommuners – och Landstingsförbund att all vård i deras regi skall vara enligt EBM-policy. Anmälaren menar att Stockholms barnläkare inom landstingsvården grovt brutit mot detta beslut och alltså istället arbetat utifrån lokal läkarkoncensus. Effekterna av detta menar anmälaren har varit
katastrofala för flyktingbarnen. En EBM diagnos som nämligen tydligt stämmer in på den s.k. apatiska barn epidemin i Sverige är Malingering by Proxy, på svenska tvångssimulering. Denna enligt undertecknad korrekta diagnos medför enligt EBM en ”behandling” som består i att separera barnen från föräldrarna på optimalt sätt. Så gjorde man i Norge med de åtta fall av apatiska barn som kom dit från Sverige. Samtliga barn tillfrisknade på ett par veckor men återinsjuknade i Sverige när de återigen vårdades enligt den svenska modellen med starkt föräldrainflytande.

 

Jag tvekar om hur jag ska brottsanmäla. Det handlar ju om vård där sannolikt hundratalet läkare och minst lika många sköterskor och tusentalet personal varit med i ett mer eller mindre medvetet samspel med föräldrar till de apatiska barnen i vårdmoment,  som enligt studien bil.2, nyligen presenterad om extremt höga stresshormon nivåer hos barnen, uppenbarligen stressat och skadat barnen. Jag bedömer det f.ö. sannolikt att majoriteten av vårdgivarna tagit för givet att barnen är sjuka i sig själva, alltså icke för att de pressats till det av vuxna i deras närhet.  Jag anmäler därför utifrån mitt bästa förstånd och så som jag i nuläget finner rimligt:

 

1. Stockholms Läns Landsting som organisation.

 

2. Verksamhetschef  XX. Att anmälan faller på just XX beror på att jag vet att XX under många år varit ansvarig för åtskilliga apatiska barn och att XX är medförfattare på den studie som nyligen publicerats där höga nivåer stresshormoner konstaterats på apatiska barn under pågående vård hos just XX. XX får ursäkta mig, här finns det många som har samma moraliska och medicinska ansvar som just XX. Jag tänker på verksamhetschefer och legitimerad vårdpersonal. Men med tanke på XX position och att XX därför faktiskt medicinskt kunskapsmässigt torde vara rätt person att förhöra och be om en medicinsk förklaring till varför man, mot bakgrund om vad som nedan nämns om MabP-syndromet, i denna anmälan, helt bortsett från detta. XX har bortsett från det till den milda grad att XX inte ens nämner det som en tänkbar förklaring i den nyligen publicerade forskningsartikeln, bil.2, trots att tunga statliga och internationella instanser pekar mot att just MabP är orsaken till apatiska barn epidemin i Sverige.  Jag menar att det anmärkningsvärda faktum att de svenska författarna med XX som tyngsta namn icke ens nämner MabP är en signal på mörkläggning.

 

Skulle det nämligen vara så att SOU, BMA och professor Bryan Lask har rätt (undertecknad ser sig i
sammanhanget endast som en springpojke, en enkel budbärare som är skadeskjuten av svensk media) i att MabP är förklaringen så innebär detta konsekvenser av oöverskådlig karaktär både inrikespolitiskt och för Sveriges rykte utomlands.
Och icke minst en ofattbar skandal för Sveriges medicinska och massmediala etablissemang.  Det mesta pekar tragiskt nog för flyktingbarnen att vi står inför oöverstigliga hinder.   Det är ungefär som eurokrisen som är för
stor för att hanteras, ingen vet säkert vad man ska göra. Sverige kan inte heller hantera internt en skandal av dessa proportioner där tusentals flyktingbarn vårdats över tio år inför öppen rida under tortyrliknande
förhållanden. Sanningen är dock viktig för ett samhälle och barnens lidande så stort att jag har inget val. Jag måste därför göra denna anmälan.

 

 

Brottsrubriceringarna överlämnas naturligtvis till åklagare men torde utifrån individuella patientfall och undertecknads bedömning kunna vara:

 

1. Medhjälp till ringa till grov psykisk och fysisk misshandel. Detta beroende på det individuella fallet och vårdgivarens medvetenhet om barnets situation. Asylsökande vuxna, oftast barnets föräldrar, tycks ha ”riggat” en situation där barnet utpekats som sjukt, emedan det egentligen varit friskt. Föräldrarna har
   insisterat på sjukvård och sjukvårdande åtgärder av skilda slag har satts in av läkare. Dessa åtgärder har, menar undertecknad, varit svårt skadliga på barnet, och satt barnet, som ofta icke kan språket, förutom alla plåga och stress, i en förbryllad situation som i sig varit plågsamt. Undertecknad menar att allt
   talar för att det föreligger en MabP-situation, se kriterier/pro argument för detta nedan. Tragiken är att barnet skadas av dessa skeenden. Ju längre tid övergreppen pågår desto större skada synes förekomma.

 

2.Vårdslös till grov vårdslös tjänsteutövning. Detta eftersom Stockholms barnläkare icke tagit
hänsyn till den konkreta diagnostik och litteratur som finns tillgänglig avseende simulering inklusive dessa varianter som tvångssimulering, engelska malingering by proxy, MabP. Svenska barnläkares uppenbara nonchalans av  MabP  är anmärkningsvärd eftersom en välgjord statlig utredning SOU 2006:49, bilaga 3, klart öppnade upp för just detta och tycktes indirekt mena att MabP var det som orsakade barnens svåra tillstånd.
SOU:s oro och påpekande stöds dessutom av British Medical Associations, BMA, etiska grupp.  MabP-hypotesen stärks tydligt även av den engelske professorn i barn-och ungdomspsykiatri, Bryan Lask, som i personligt brev till undertecknad, formulerat så han kan stå vid det inför engelsk domstol, skriver att han anar/förmodar att samtliga apatiska barn i Sverige mer eller mindre utsättes för MabP. Han menar till och med att vissa barn utsättes för mycket svår MabP – det är egentligen dessa barns situation som, av läkaretiska skäl och plikt,  driver undertecknad till att göra denna anmälan. Speciellt eftersom forskningsfynd i form av extremt höga stresshormoner hos dessa barn publicerats senaste veckorna, bilaga 2.

 

3. Allmänfarlig verksamhet.  Eftersom uppskattningsvis över ett tusen flyktingbarn drabbats av övergreppen och de fortsätter och stundom ökar, för närvarande våren 2012, cirka ett 30-tal enligt tidningskällor, så förefaller
det sannolikt att hundratals, ja kanske t.o.m. tusentals eller tiotusentals nya fall kan komma under kommande tio-tjugo-trettioårsperiod såvida man inte från svenskt barnläkarhåll beslutar sig för att lämna den svenska nationella
gruppkoncensusbaserade synen på flyktingbarnen där man inte tillräckligt insett MabP- fenomenet. Man verkar tvärtom helt bortse från det utan att förklara varför man bortser från det.   
INTRODUKTION.

Då brottsanmälan bygger på indicier/kriterier, enskilda vittnesmål och avser ett utan erkännande svårt
påvisbart brott så kan anmälan bli synnerligen omfattande och svåröverskådlig. För att icke drunkna i alltför mycket information gör jag denna anmälan kort och koncis och tar icke med en del detaljer som vad undertecknad förstår stöder brott utan ber att få återkomma om denna anmälan icke anses ge tillräcklig grund för att inleda förundersökning.   Jag begär att bli kallad för att muntligt kommentera denna synnerligen ovanliga och synnerligen komplicerade anmälan som rör ett massivt samhällsproblem i Sverige nämligen vården av de s.k. apatiska flyktingbarnen som varit ett synnerligen hett samhällsdebattämne sedan cirka tio år tillbaks. Undertecknad har gång på gång från år 2006 blivit mycket hätskt angripen av svensk media för att jag påtalat i en artikel december 2005 i Svenska Dagbladet samt januari 2006 i Dagens Medicin att barnen utsätts för s.k. tvångssimulering, på engelska malingering by proxy, en för flyktingbarnet i svåra fall av MabP ytterst plågsam tortyrliknande situation.  Trots att jag är den enda läkaren i Sverige som påtalat detta har jag sedan år 2006 aldrig fått komma till tals i centrala svenska medier för att förklara hur tvångssimulering gestaltar sig.  Däremot har jag, enligt vad jag anser oskäliga grunder, blivit anklagad för främlingsfientlighet, högerextremism och till och med nationalsocialism av
SVT/SR riksmedia utan att få ge genmäle. Jag gick därför som ren provokation och mediastrategiskt trick med i Svenskarnas Parti och blev då så pass angripen av Nerikes Allehanda att de under hot om JK-anmälan/enskilt åtal faktiskt för första gången som större svenskt media på sju år gav mig utrymme för att ge den typen av genmäle jag under alla år önskat ge i riksmedia/SVT/SR men blivit nekad. Genmälet i Nerikes Allehanda 2012-04-22 ger också en bra bakgrund till denna anmälan så jag har den som bilaga 1 och hänvisar till den att läsa som introduktion.

 

Jag ber alltså den som utreder anmälan att i detta nu läsa bilaga 1 för att underlätta förståelsen för kommande argumentation för att brott begåtts och begås mot s.k. apatiska flyktingbarn i Sverige under vårdtid hos svenska huvudmän.

 

Varför anmälan just nu?

Anmälan sker nu 2012-05-10  eftersom en studie publicerades nyligen, bilaga 2, som visar att flyktingbarnen har höga stresshormoner under vårdtiden vid SLL, detta tyder på mycket svår ångest och oro under själva vårdtiden, inte före eller efter, förenliga med psykisk och fysisk misshandel. Stresshormonerna normaliseras successivt efter att barnet blivit utskrivet. Dessa fynd stöttar Statens Offentliga Utredning som menade att barn kan under vårdtiden utsättes för stor press av anhöriga att inta en sjukroll eftersom detta ökar möjligheter
att få asyl i Sverige. Citat från SOU 2006:49 sid 26, se bil.3.  ”Bland andra lanserade Thomas Jackson (2006)
begreppet ”Group Malingering by Proxy”. Med detta begrepp ville han uppmärksamma möjligheten att föräldrar kan påverka/tvinga sina barn att hamna i ett sjukt tillstånd i syfte att uppnå direkta ekonomiska eller juridiska
fördelar eller tillgodose sina egna behov av uppmärksamhet”.  På sida 27, se bil.3 tar SOU också upp det
internationellt välbekanta fenomenet att läkare kan ange felaktiga diagnoser för att hjälpa sina patienter till ersättning och att juridiska ombud kan coacha sina klienter till hur de ska uppträda vid läkarundersökningar.
Sakförhållande som dessa är obekanta för svensk allmänhet eftersom svensk media har en tradition att icke skriva om det. Icke desto mindre är det högrelevant just i förståelsen av den märkliga apatiska barn epidemin i Sverige. Dock alltså nedtystat av svensk media trots hållpunkter för att barnen svårt skadas föreligger i nära nog övertydliga mått.

Nedan redogöres för fjorton skäl/indicier/kriterier/hållpunkter/vetenskapliga fakta/kliniska manualer, läroböcker, brev, dokumentation och sammanhang som talar för att MabP är, ur vetenskap, beprövad
erfarenhet och enligt EBM, den mest sannolika diagosen och som läkare därför är skyldiga att fastställa.

Jag menar att MabP diagnosen sett från detta kunskapsperspektiv är så kristallklar att om man överhuvudtaget har något som helst att invända så måste man då förklara varför EBM-baserade kunskaper som dessa bortses från.
Kan man icke tillfredsställande förklara detta så menar jag att de som arbetar utanför dessa EBM-kunskaper sysslar med kvalificerat kvacksalveri, humbug eller rent kriminella handlingar som icke är förenligt med SLL:s värderingar eller läkaryrket.  Nedan fjorton punkter är lätta även för lekmän att förstå eftersom simuleringsdiagnostik i sak ej kräver medicinsk utbildning mer än vad en intresserad gemene person har.

 

 

Indicium/kriterium nr 1.

 

Detta är ett brev som den kände professorn i barn-och ungdomspsykiatri Bryan Lask sände till mig juli 2008. Jag hade tydligt uppmanat honom att han måste skriva det så han kan stå för det i domstol, därav hans sista mening som kan upplevas något kryptisk utan denna information.

 

“Dear Thomas

Thank you for your detailed correspondence. As I stated in my previous message I think this whole
area is enormously complex. Indeed it is far too complex to have a useful exchange of views by email.

I would be only too pleased to be involved in fruitful discussion with you and anyone else of your choosing, either face to face or via skype. Indeed it might make for a useful debate in the medical/scientific press. The BMJ run just such a series as of course do other journals. My bottom line however is that, as with any controversial issue, there is a tendency to dichotomising, polarisation and reductionism. In this particular case I doubt that it is possible to lump all these children together and to make any blanket statement such as, for example, that they are all
suffering from pervasive refusal syndrome, or that they are all “malingering by proxy”. I suspect that some fall at one end of the continuum, others at the opposite end, and many somewhere between thetwo. As stated I would be pleased to be involved in continuing discussions. However I do not think it is helpful to constructive academic/scientific/clinical discourse to bring in threats of reporting to the GMC. Personally i would not dream of doing so on the grounds of an opinion held by a colleague.

Kind regards Bryan”

Kommentar: Notera att prof Lask antar att alla barn mer eller mindre på en glidande skala är utsatta förövergreppet “malingering by proxy”, se det med fet text markerade.    Googla också på “uppdrag granskning apatiska barn” så kan ni se hur SVT urkundsförfalskar/felciterar Lask, bilaga 4, på ett sätt jag menar kriminellt eftersom SVT ej berättar att professor Lask menar att lätt till mycket svår MabP, alltså barntortyr, förekommer i stort sett hos alla apatiska barn i Sverige.

Javisst, enbart denna mörkläggning/”felvinkling?” i sig är i ordets egentliga bemärkelse fruktansvärd eftersom den leder bort från den korrekta diagnosen som hade kunnat ge rätt behandlingsåtgärd nämligen att omhänderta barnen.  Detta eftersom malingering by proxy innebär att föräldern/den vuxna skadar barnet. Juridiskt är det dock svårt att bevisa eftersom i likhet med all simulering/tvångssimulering så är det svårt att bevisa såvida inte förövaren
erkänner vilket de vuxna i asylsällskapet ej är motiverade att göra, snarast tvärtom. Just därför är denna indicie-lista jag här redogör för av central vikt.

 

Indicium/kriterium
nr 2.

Detta är ett utlåtande från British Medical Associations ethical grupp, alltså engelska läkarförbundets etiska grupp, tillsänt mig så sent som september år 2011.

“Dear Dr Jackson,

Many thanks for your email of the 15th. The situation you describe regarding asylum seeking
children in Sweden, and the possibility that children are presenting induced symptons to facilitate asylum claims is extremely distressing. While I am not in a position to comment directly on the situation in Sweden, basic ethical principles are clearly relevant here. For example, the focus of any treating doctor must be on the best interests of
the child patient. There is always a danger in these circumstances that the clinical needs of individual children
become subsumed by wider political concerns. It is therefore critical that doctors focus on the clinical presentation of individual cases. Taking detailed individual case histories, for example, and seeking to identify if traumatic
events that took place in the country of origin may have contributed to the presenting symptoms would be essential. Being sensitive to interactions between the children and the parents or carers, and interviewing, where possible, both children and carers separately could also help establish aetiology. If doctors have a reasonable belief that
children are being harmed by being forced to induce or fabricate symptoms, then doctors would have an obligation to raise those concerns. Any such concerns identified by treating doctors must of course be backed by evidence. Although the interests of children and the interests of their families are usually interdependent, given the potentially serious harms that children may be being subject to, again, the focus must be on the best interests of the individual child. One possible further route –which I appreciate may already have been tried – is to seek the views of the Swedish Medical Association.

Kind regards

Julian Sheather Medical Ethics”

 

Kommentar:  BMA:s etiska grupp uttrycker att varje läkare som har rimliga grunder att tro att barn skadas när de pressas att uppvisa symtom eller fabricera symtom har en skyldighet att  ta upp detta till diskussion.   Var och en kan bedöma när ni läser nedanstående bevis/kriterier, indicier om det är grunder som är rimliga ”backed by evidence” som Sheather uttrycker det.  Självklart är det det. Problemet är att när jag tagit upp dessa grunder med svensk media har svensk media stämplat mig som främlingsfientlig. Svensk riksmedia med SVT/SR i spetsen har inte bara stämplat mig högerextrem utan t.o.m. nekat dessa kriterier, ”evidences”, att komma till allmänhetens kännedom. Allmänheten har rätt att veta sanningen och svensk medias upprepade vägran att offentliggöra ”evidences” på barnmisshandel har inte bara varit att överge barnen utan torde också vara en grov avvikelse från
pressetiska normer.

 

Indicium/kriterium 3.

 

Amerikanska Psykiater Förbundets diagnosmanual DSM-4 och WHO:s diagnos manual ICD-10
formulerar att simulering/tvångssimulering skall misstänkas om en medicinsk
situation föreligger i kombination med att ett juridisk ombud agerar i saken.

 

Kommentar:   Detta kriterium är uppfyllt i och med att asylsökande vuxna  i en process med juridiskt biträde
t.ex. advokat,  säger att deras barn är sjukt och behöver läkarintyg.Detta kriterium är till 100% , alltså utan
tveksamheter, uppfyllt.

 

Indicium/kriterium 4.

Amerikanska Psykiater Förbundet formulerar att simulering/tvångssimulering skall misstänkas om det saknas samband mellan symtom och objektiva undersökningar som blodprov, röntgenundersökningar, medicinsk kroppsundersökning, och övriga andra objektiva medicinska undersökningar.

Kommentar:  Hos de s.k. apatiska flyktingbarnen saknas helt och fullt samband. Man har inte kunnat förklara på något sätt det märkliga apatiska syndromet, inte ens sederande medicinering har kunnat påvisas. Även
detta kriterium är uppfyllt. Att det nu kommit en studie att barnen har höga stresshormoner är det första fyndet som talar för att barnen, pga behandlingssituationen, ej någon sjukdom, befinner sig i den mycket plågsamma simuleringsvarianten som benämnes MabP.

 

 

Indicium/kriterium 5.

Amerikanska Psykiater Förbundet formulerar att “lack of cooperation”, bristande samarbetsvilja, är
typiskt för simuleringssituationen.

Kommentar:  Det är väl känt att barnen bara ligger tysta och stilla, följer inte instruktioner via tolk. Lika väl känt är att föräldrarna ofta är krävande och önskar till varje pris intyg, undersökningar och sondmatning trots att vårdpersonal vill avvakta. Även detta kriterium bör ses som tillfredsställande uppfyllt.

 

Indicium/kriterium 6

Demonstrationskriterium. Från kliniska erfarenheter har noterats att i simulering/tvångssimulering
situationen så är de som vinner t.ex. ekonomiska fördelar på situationen
påtagligt angelägna att framhålla symtomen. Detta torde vara fallet i apatiska barn epidemin utifrån den mängd
skildringar via massmedia jag tagit del av de senaste sju åren.  Man vill ha uppmärksamhet för att kunna
uppvisa symtom på ett sätt som är tvärtemot vid vanlig sjukdom då konfidentialitet normalt eftersträvas. Detta ber jag muntligt få kommentera. Även detta indicium/kriterium kan anses uppfyllt. Dock svårt att rättsligt
bevisa med tyngd.

 

Indicium/kriterium 7

Symtomavslutskriteriet.   När målet är uppnått upphör symtomen. I fallet med de apatiska barnen är målet asyl för familjen. Efter att asyl givits så sker ett successivt tillfrisknande. Detta är väl beskrivet och torde i sig vara ett kriterium som i sig självt har sådan klinisk tyngd att enbart detta kriterium torde i de flesta fall vara tillräckligt för att sätta diagnosen simulering/tvångssimulering. Får anses tillfredsställande uppfyllt.

 

Indicium/kriterium 8

 Iatrogen provokation.   Närvaro av sjukvårdspersonal gör enligt klinisk erfarenhet den patient som medvetet
fabricerar symtom/utsättes för tvångssimulering försämrad. Detta ber jag muntligt få kommentera. Jag anser det
tillfredsställande uppfyllt utifrån den information jag besitter.

 

Indicium/kriterium 9

 Så kallad ”staged event” är enligt världens kanske mest renommerade lärobok i psykiatri Kaplan and Saddock en av åtta förekommande simulerings/tvångssimulerings- tekniker. Personer som bedriver simulering/tvångssimulering skapar tillsammans ett scenario där en eller flera utpekas som sjuka. Bör anses tillfredsställande uppfyllt. Ber att
muntligt få kommentera.

 

Indicium/kriterium 10

 Enligt Oxfords stora lärobok i psykiatri förekommer simulering/tvångssimulering ofta i repatrieringssituationer.   Detta är fallet med de apatiska barnen. Får anses till 100% uppfyllt.

 

Indicium/kriterium 11

 Pediater-kriterium. Det är dokumenterat att barnläkare är ofta sena  med att inse att patienten simulerar/är
utsatta för tvångssimulering.  Det kan gå många år av behandling innan  barnläkare inser att barnet är tvingat att fabricera symtom. Referenser boken Malingering and Illness Deception Oxford University Press. Samt rättsfall vid Exeter Crown Court i England för några år sedan. Barnet riskerar skadas svårt om barnläkaren icke inse mekanismerna.  Undertecknad menar detta stämmer väl med förhållandena i Sverige.

 

Indicium/kriterium 12

Atypi-kriterium.  Patientens symtom stämmer icke med någon känd sjukdom. Detta är klart och tydligt fallet med s.k. apatiska barn i Sverige. Detta kriterium får anses uppfyllt till 100%.

 

Indicium/kriterium 13

Det finns ofta ett eftersträvansvärt mål för den som tvingar fram simulerings/tvångssimuleringsagerandet.   I de apatiska barnens fall är det asyl för familjen. Detta får anses som uppfyllt till 100% i fallen med de apatiska barnen.

 

Indicium/kriterium 14

Här har vi tack vare den forskning som nyligen publicerades att barnen har extremt förhöjda nivåer av stresshormoner i blodet under pågående vård hos SLL  det som jag menar gör att denna anmälan kan bli fruktbar. Migrationsverket anmälde vanvård/misshandel av apatiska barn år 2005. Förundersökningen lades ned i brist på bevis. Undertecknad anmälde i februari i år Röda Korset i Skövde för
vanvård av apatiska barn. Alltså att vårdgivare går föräldrars ärenden och sätter barnet i andra hand. Även denna förundersökning lades ned.  Jag menar att vi nu har svart på vitt, så tydligt vi någonsin kan få, att barnen svårt plågas i den svenska behandlingsmodellen. Att tvingas ligga tysta, orörliga vecka efter vecka, månad efter månad, ibland under år med sondmatning är naturligtvis oerhört plågsamt, utan tvekan kan det jämställas med svår tortyr.  När barnen kommer ur behandlingssituationen är det beskrivet att det tar flera veckor till månader tills de kan agera normalt igen. Många bär med sig trauma genom livet och utvecklar enligt speciallitteraturen s.k. factitia sjukdomar.

Sammantaget menar jag att ovan kriterier och indicier bortom allt rimligt tvivel talar för att barnen är utsatta för misshandelsbrott i form av det internationellt kända, dock i Sverige okända, övergreppet som kallas på engelska malingering by-proxy.

Undertecknad anmälare menar att svensk hälso-och sjukvård med svenska barnläkare gick fel från första början när det gäller de s.k. apatiska barnen.  Enligt svensk vårdtradition så ifrågasätts aldrig påstådda symtom från patient eller vårdnadshavare. Den internationellt rikliga litteratur som föreligger om simulering/tvångssimulering finns icke på svenska och undervisning om diagnostik av dessa tillstånd lyser konsekvent med sin frånvaro i svensk läkarutbildning.   Jag har personligen frågat många gånger yngre läkare om de får undervisning men alltid fått svaret nej. Dessa förhållanden har jag f.ö. tagit upp i en debattartikel i morgontidningen Svenska Dagbladets
debattsida.

Enligt undertecknad, erfaren klinker med specialistlicens i psykiatri i tre länder och mångårig överläkarerfarenhet från England, Sverige och Norge har jag tydligt kunnat se hur traditioner är olika i respektive länder avseende diagnostik. Och framför allt avseende diagnostik av fabricerade, alltså simulerade  tillstånd. I den statliga och medicinska stormakten England där jag arbetat åratals har man ibland sagt till mig ”Dr. Jackson, this is not an illness- its only behaviour”, underförstått att patienten agerar i eget intresse. Ett sådant yttrande, eller ens i närheten av detta, har jag aldrig hört i svensk sjukvård. Detta må vara hänt. Men en sak är säker, när det drabbar oskyldiga flyktingbarn som svårt plågas av ett mediastimulerat copycat agerande av vuxna asylsökande
som enligt viss information inte ens är barnens föräldrar har en avgrund till acceptabel vård skapats med råge.

 

Jag menar att tidigare offers upprättelse och ekonomiska kompensation, dagens svårt plågade flyktingbarns hopp att komma ur den fruktansvärda tortyrliknande situation vuxna i deras sällskap och svensk vårdpersonal satt dem i, och alla förmodade framtida offer för denna fruktansvärda övergrepps epidemi som skett och sker i Sverige
även nu idag, till stor del hänger på hur denna anmälan handlägges av Stockholms Åklagarkammare.

 

Det är en tung börda för åklagarna eftersom svensk media på ett nästan rabiat sätt förhindrat indicier/kriterier i punkter enligt ovan komma till allmänhetens kännedom.  Om man räknar med alla mina telefonsamtal och email inkl. kopior till olika mottagare vid SR, SVT, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen, Sydsvenskan, GP, Dagen m.fl. m.fl. så tror jag att det snarare är runt tusentalet än hundratalet kontaktförsök jag under åren 2005-2012 gjort för att indicier/kriterier på svår barnmisshandel på de s.k. apatiska barnen skall komma allmänheten till kännedom genom att media åtminstone diskuterar att dessa kriterier faktiskt existerar. Media nämnda ovan har kategoriskt sagt nej till publicering av indicier/kriterier omnämnda ovan.

 

Att epidemin pågår idag är menar jag mycket resultatet av ett program i SVT:s programserie Uppdrag granskning som sändes september 2006. Undertecknad blev då intervjuad under två timmar om kultur och i sändningen nedredigerad/sönderklippt till två minuter i ett en-timmesprogram. SVT frågade inget om medicinska kriterier för
tvångssimulering. Däremot blev jag utfrågad av en vad jag anser en journalistgangster som helt utan grund påstod i SVT-programmet att undertecknad, förre migrationsminister Barbro Holmberg, Marie Hessle sekreterare i den statliga utredningen och Nader Ahmedi ingick i ett högerextremt nätverk som önskade att barnen skulle utvisas ur landet.   Detta programmet anser jag var ett totalt falsarium och en skymf så grov som möjligt mot de misshandlade barnen.
SVT-programmet gjorde allt för att mörklägga de grova övergreppen och oskyldigförklara barnmisshandlande vuxna. Programmet anmäldes till Granskningsnämnden för Radio och Television av både undertecknad och SOU ansvariga.  Att programmet friades av GRN var en katastrof för flyktingbarnen.  MabP–Övergreppen hade nämligen upphört vid den tidpunkten september 2006. Detta sannolikt för att traffickers, som oftast är svenska medborgare, icke nogräknade juridiska ombud, och asylsökande i allmänhet förstod att ”det tricket fungerar inte längre eftersom SOU och läkare nu genomskådat saken”.    När Uppdrag gransknings program sändes och snedvinklade problematiken och rent ut sagt ljög om apatiska barnen blev det en oerhörd uppståndelse i riksdag och samhälle. Ingen ifrågasatte programmet trots att det var en ren –fabrikation.
Konsekvenserna blev att en nyanserad och metodiskt väl genomförd statlig utredning om det komplexa apatiska barn problemet sköts i sank.  Hälso-och sjukvårspersonal fick höra att de var främlingsfientliga och riskerade sitt arbete om de ifrågasatte eller anklagade föräldrarna för att tillämpa MabP. Epidemin som skapats av traffickers, desperata föräldrar och icke nogräknande flyktingombud fick ny luft under vingarna och övergreppen startade
upp på nytt.

Huvudbudskapet i detta SVT-program spreds via övrig riksmedia,  till barnens stora katastrof, och etablerades
som massmedial och därmed samhällelig sanning.
Så etablerades ännu mer, och stelnade, ett destruktivt behandlingssätt hos sjukvården att utan minsta vetenskaplig grund ge asylsökande föräldrar stort inflytande på vården.  Enligt undertecknad borde barnen omedelbart ha omhändertagits av sociala myndigheter så fort de visade apatiska tendenser.   Den norska modellen borde alltså omedelbart ha införts i Sverige.  Samme i mina ögon journalistgangster, i den bemärkelsen att han manipulerade  ”sitt” SVT-program, har dock utan att ifrågasättas av sina kollegor manipulerat information även om den norska modellen. Svensk media har på ett förfärande naivt sätt utsett denna i mina ögon journalistgangster till den person som alltid skall tillfrågas i SVT/SR och övrig media och han får i stort sett obegränsat medialt utrymme emedan vi andra som hävdar att misshandel från föräldrarna pågår mot arma barn förföljes intensivt i svensk media, stämplas  främlingsifentliga och får inga möjligheter att yttra oss, så svenska vårdgivare skräms till tystnad i denna angelägna apatiska barn fråga. Jag känner en väl känd journalist som uttryckt sin avsky för denne i mina ögon journalistgangster och sagt ”Ja Thomas, det är inte klokt, så fort en svensk journalist anses ha granskat nåt så utses han av andra journalister som expert och får uttala sig i media i stort sett obegränsat, även om granskningen han gjort i sig är hur usel och lågkvalitativ som helst”.

 

När jag ringde våren 2007 till den kvinnliga ordförande för den dåvarande granskningsnämnden för radio och tv och förhörde mig hur de kunde fria ett så pass lögnaktigt och ensidigt  program som ansvarige utgivare Nils Hansons Uppdrag gransknings program fick jag ett i sammanhanget lika absurt som helt fantastiskt svar. Hon så nämligen:

 

”Du har ju rätt – då får du finna dig i att bli granskad”.

 

Avslutningsvis. Både enligt studien ”Bördan de kom med” gjord av Rädda Barnen och Karolinska Institutet, presenterad hösten 2008, och i ett nyligt samtal undertecknad telefonledes hade med prof. Jonas Bergvist, Uppsala Universitet, en av de ansvariga för studien, bil.2, med de extremt höga halterna av stresshormoner i barnens blod under pågående månadslång vård, framkommer att journaluppgifter till grund för vård bygger enbart på de vuxna i det apatiska barnets sällskap.
Barnet är ju tyst och kan inte prata säger de vuxna i asylsällskapet.  Därför tar svenska läkare bakgrundsuppgifter
enbart från de vuxna. Detta torde vara ungefär samma som att en åklagare utreder våldtäktsbrott genom att enbart förhöra den för brottet misstänkte och ingen annan.   Detta är naturligtvis orimligt. Icke desto mindre är det exakt detta som hänt inom svensk sjukvårds gruppkoncensus baserade behandling av de apatiska barnen.

 

En positiv sak som den svenska tragiska apatiska barn epidemin fört med sig är dock att i alla
sorgligheter som kan konstateras har svenska läkare kommit fram till epokgörande forskning som visar att barn som utsättes för svåra  MabP-övergrepp med tillhörande sjukvård har extremt förhöjda nivåer av stresshormoner.  Detta torde alltså rubriceras som faktiskt epokgörande forskning inom kunskapsfältet som handlar om by-proxy misshandel. Forskningsresultat som kan komma många utsatta barn till godo i framtiden. Att forskningsresultatens innebörd hittills inte satts i sitt rätta sammanhang menar jag  beror på ett svenskt, ur ett internationellt perspektiv i saken unikt,  rådande paradigm i frågan om apatiska barn fenomenet som är starkt påverkat av osaklig och hysterisk media rapportering. När ett internationellt paradigm tillämpas lyser
forskningsresultaten med en förskräckande klarhet.

 

Denna anmälan planerar jag översätta till engelska och försöka anhängiggöra vid Brittisk domstol
eftersom undertecknad är bosatt i England och de apatiska barnen icke är svenska medborgare. Jag uppskattar att cirka 5-10 personer, journalister och barnläkare i Sverige, kan ha agerat medvetet kriminellt i apatiska barn
tragedin i Sverige. Jag  planerar namnge dem vid brittisk domstol. Detta är personer åtminstone jag anser varit  aktiva i att mörklägga och delta i MabP–övergrepp på barn i syfte att ge barnet och dess familj asyl. Om dessa
personer anländer till England så menar jag att de bör kallas till förhör och förklara sin roll i vad jag menar varit mediastimulerade copycat övergrepp på tusentals ”extra vulnerable” barnpatienter i Sverige. Övergreppsoffer som vuxit till ett enormt högt antal under omständigheter som sannolikt gör att denna världsunika epidemi i Sverige kan komma att räknas till några av historiens största medicinska och mediala skandaler.

 

Först vill jag dock avvänta utredningen vid svensk domstol.

Om Åklagarkammaren framkommer till att denna anmälan bör hänvisas till tillsynsmyndigheten,
Socialstyrelsen, så ber jag Er överföra anmälan dit.

 

Stockholm 2012-05-10

Thomas Jackson
Director European College of Psychiatry

Komplettering till anmälan:

 

Till: Stockholm-City Åklagarkammare                    Kopia: Stockholms Läns Landsting

Refererar till diarienr. AM-85605/12.  Brottsanmälan avseende s.k. apatiska flyktingbarn.

 Nedan följer alltså en komplettering i ärendet.

Då ärendet torde vara komplicerat har undertecknad beslutat inkomma med ytterligare information som jag anser styrker att brott föreligger.

Punkter enligt nedan.

 

Dock, inledningsvis.  Låt mig än en gång betona att undertecknad har minst av allt egenvinning eller något annat motiv än flyktingbarnens absolut bästa medicinsk hälsa för ögonen. För mig att som enskild läkare gå till angrepp mot den mäktiga organiserade barnläkarkåren i Stockholm som har en, i ärlighetens namn, i saken rabiat, partisk, subjektiv svensk  media som vapendragare medför naturligtvis stora personliga påfrestningar för undertecknad med familj och vänner, speciellt hemma i Sverige.   Det
är som alla förstår inte speciellt trivsamt att bli utmålad som nazist, så som svensk media utmålat mig, när jag de facto står för värderingar som torde vara
motsatsen till nazism i allmänhetens ögon, nämligen att skydda flyktingbarn från övergrepp.

 

Jag följer mitt nya hemlands, Englands, myndighetsanvisningar, se bilaga 1, som tydligt formulerar att jag har en skyldighet somregistrerad vid General Medical Council att informera när jag anser att patientsäkerhet riskeras:

”The document on raising concern underlines the duty on every doctor to act when he or she believes patient safety is at risk…..for doctors in managerial positions in making sure their colleagues are supported when they raise concerns….Doctors who raise concerns must feel that they will be listened to and supported”.

 

Jag har påpekat övergreppsfenomenet tvångssimulering (MabP, malingering by proxy)  i artiklar i Svenska Dagbladet december  år 2005  och Dagens Medicin januari  år 2006 för svenska läkare just för att jag vet att mina svenska kollegor, till skillnad från engelska, saknar kompetens i diagnostiken. Jag har utifrån denna insikt haft en självklart moralisk och etisk plikt att agera och göra vad jag kan för att skydda flyktingbarnen från dessa fruktansvärda övergrepp.

Svenska läkar(och media)etablissemanget har avvikit grovt från dessa riktlinjer från en stor myndighet inom Europeiska Unionen att lyssna på kollegor som kommer med ny kunskap. När jag slog larm om övergreppen på apatiska barnen i en debattartikel 2006-01-18 Dagens Medicin var detta som enskild läkare. Jag hade ingen aning om
att SOU 2006:49 sedemera skulle referera till mig. Om vi glömmer SOU så vill jag meddela att trots, eller kanske just därför, att all medicinsk kriterie evidens, nu tillika stresshormonanalyser under pågående vård,  tydligt talar för att svåra övergrepp pågår i vården på de s.k. apatiska flyktingbarnen från både föräldrar och
vårdorganisation, så har jag blivit utsatt för en makalös nedtystning och kränkning av både media och kollegor. Jag har hundratals gånger sökt kontakt med både media och barnläkare men ingen har lyssnat på mig, förutom de fåtal gånger vintern år 2005/2006 då jag fick publicera mig, efter enorma ansträngningar i Svenska Dagbladet december 2005 och Dagens Medicin 2006. Efter att SVT september år 2006 på oriktiga grunder utpekat mig som högerextrem blev det omöjligt för mig att komma offentligt till tals förutom i högerinriktad media.   Jag bad SVT ett tiotal gånger att få ge genmäle men avvisades samtliga gånger.

 

Apatiska barn katastrofen i Sverige är vad jag förstår delvis en mediapolitisk produkt. Eftersom media tagit ensidig ställning och förnekat vuxenövergrepp har debatten blivit ensidig. Om svensk media på ett normalt sätt släppt fram undertecknad, personer från SOU m.fl.  så hade fler vårdgivare vågat sig fram. Men svensk medias konforma policy att högerstämpla vårdgivare som vill avslöja övergreppen har skapat en rädsla bland vårdpersonal att ens
diskutera övergreppen.   Mina insatser i debatten och medicinska hanteringen av de s.k. apatiska flyktingbarnen har jag gjort av ren omtanke och kärlek till barnen. Jag har inte haft någon som helst personlig vinning av mitt engagemang, tvärtom har det kostat mig betydligt, både ekonomiskt och personligt, på att bli uthängd som nazist när det enda jag önskar är att skydda flyktingbarn från övergrepp, Malingering by-Proxy, MabP,  från föräldrar i en pressad situation.

 

Vänligen notera att självklart tar jag så tydligt jag kan totalt avstånd från alla totalitära politiska ideologier, inkl. nazism och kommunism. Det förhindrar dock inte att
jag gärna pratar med personer som har dessa inställningar. Jag är ju djupt bekännande kristen sedan tonåren och umgås självklart, liksom Kristus, med publikaner, skökor och syndare likaväl som med andra människor. Nazister och kommunister har lika stort människovärde som andra.   Att det i saken med de apatiska flyktingbarnen varit övervägande de som media kallar för nazister som gett mig stöd kan vare sig jag eller flyktingbarnen ta ansvar för.    Jag tror orsaken till detta märkliga sammanhang är att svensk media och vissa barnläkare politiserade diagnostik och behandling på ett, menar undertecknad, så pass grovt sätt att det kanske skulle kunna bedömas som brott mot mänskligheten. Ja,  vad skall man annars kalla det när tusentals flyktingbarn i åldern 8-16 år kommenderas av föräldrar, vuxna och sjukvård till att tyst bära en offerroll under veckor, månader och år samt utsättas för utdragna invasiva undersökningar och behandlingsmetoder, se bil.2, tills de blir så livshotande sjuka att de med familj får uppehållstillstånd.  Denna vårdskandal i Sverige är som euro-krisen i Europa, den är för stor för att hanteras. Icke desto mindre måste vi för barnens skull.

 

######################################

 

Tilläggspunkt 1.  Refererar till AM-85605/12. Noteras bör att det finns en regel enligt DSM-4, amerikanska psykiaterförbundets manual, att om två av de tre kriterier nr 3, 4 och 5, som beskrives i AM-85605/12, är uppfyllda så skall simulering klart misstänkas. Alltså två av tre kriterier räcker. Notera att här är 3 av  3 uppfyllda. Man
kan alltså på god grund hävda att barnläkare har en formell skyldighet att sätta tvångssimuleringsdiagnos. Detta har SLL:s barnläkare icke gjort. De bör utfrågas på vilka grunder de avviker från dessa riktlinjer. Jag menar det är ren okunskap inför ett fenomen som icke brukat föreligga i Sverige.

Observera. Jag har alltså en tydlig förklaring men som kostar prestige hos svenska läkare, därför vill man inte lyssna.

Det finns nämligen vare sig någon undervisning om eller praktiska riktlinjer avseende tillämpning av simuleringsdiagnostik i Sverige eller i svensk läkarutbildning.  Jag har påpekat detta i en debattartikel i Svenska Dagbladet 2009-08-31. Se bilaga 3. Om vi haft detta utbildningsmoment så hade vi haft en rimlig baskunskap för att kunna föra en akademisk diskussion i ämnet.  Så till syvende och sist handlar den grymma apatiska barn epidemin om avsaknad av internationella kunskaper i MabP -frågan.  Prestige har nu gått i debatten. Karolinska Institutets professorer som har missat diagnosen kan nu pga prestigeskäl omöjligt göra reträtt och svenska journalister kan likaså omöjligt av prestige nu publicera att den som de kallat för högerextrem och nazist, undertecknad, har rätt i en sådan central fråga för svenska samhället som apatiska barn epidemin.

Professorerna och svenska journalister kan ju notera att jag ideologiskt tar starkt avstånd från både nationalsocialism och kommunism, om detta nu skulle göra saken enklare för dem. Jag har en synnerligen genomtänkt konservativ hållning och där ingår en komponent av nationalism. Att detta skulle ha med nazism att göra som svenska journalister tycks tro, är fel.  Prof. Robert Paxton, en av världens främsta historiker inom studieområdet fascism, har tydligt visat att fascismen kommer underifrån, från arbetare, icke från konservativa. Konservatismen är ofta en garant mot totalitarism, ett förhållande som svenska röd-gröna journalister saknar insikt i. Referens ”The Anatomy of Fascism” Robert Paxton, utgiven år 2004.

 

Tilläggspunkt 2.

Det publicerades en studie avseende extremt förhöjda stresshormoner i BioMedCentral.com. våren 2012, den återfinns som bilaga i AM-85605/12. Jag har till den
vetenskapliga tidskriften påpekat att de svenska författarna icke har diskuterat ”malingering by proxy” alltså föräldra-framtvingad simulering som
orsak till de förhöjda stresshormonerna. Tidskriftens chef har besvarat skriftligt min förfrågan, bilaga 4. BioMedCentrals vetenskaplige chefredaktör chef Amelie Amié stöder alltså  undertecknad att hon anser det lämpligt att fråga de svenska författarna huruvida de funderat på ”malingering by proxy” som
en lämplig orsak till de höga stresshormonerna, och varför de icke har diskuterat detta i sin artikel.

Vi har alltså Executive Editor för en stor välkänd vetenskaplig tidskrift som menar samma sak som undertecknad och SOU gjort ända sedan år 2006, alltså att behandlande
läkare bör fråga:  1 .Har Ni resonerat utifrån MabP diagnostik?  2. Varför har Ni då icke diskuterat detta i Er artikel?

Jag menar att vi gång på gång får signaler från internationella instanser (utanför den barnläkargrupp i Stockholm som hittintills fått svensk medias all uppmärksamhet och stöd för att basunera ut sina synpunkter) att det föreligger rimlig risk att  föräldrar/vuxna ligger bakom att barnen blir tysta, passiva, minskar i vikt, och kommer i livsfara. Vi har alltså nu synpunkter från en executive director vid känd vetenskaplig tidskrift, från BMAs etiska grupp, från SOU, från professor Bryan Lask att det kan förekomma
svår barnmisshandel.  Allt detta har tystats ned pga ett SVT-program Uppdrag granskning där en enda journalist september 2006 påstod att undertecknad tillsammans med förre migrationsministern Barbro Holmberg, SOU:s sekreterare m.fl. ingick i ett informellt strukturellt högerextremt nätverk. Denna ”politiska skandal”, som
egentligen bara är en tidningsanka, blev till en myt och manipulation från journalister som trodde sig ha genomskådat något som överhuvudtaget bara har existerat som en fantasi hos ledande SVT journalister.

Låt mig påpeka att den kände journalisten Elisabeth Höglund har tydligt beskrivit november 2008 i en Expressen artikel att hon slutade på SVT Aktuellt just för att journalisterna enligt henne icke kunde hantera apatiska barn epidemin sakligt och objektivt.

 

Jag vill meddela åklagarmyndigheten att jag flera gånger i direkta email till artikelförfattarna sökt kontakt med de svarar icke. Den ende som svarat är prof Per Sandstedt som korthugget, utan andra synpunkter, svarat att han anser jag bör sända tillbaks min läkarlegitimation till Socialstyrelsen. Han vägrade överhuvudtaget diskuter sakfrågan.  Jag menar detta är typiskt för hur svenska läkare hanterat epidemin av okontaktbara flyktingbarn. Man har gått på egen koncensus, man har saknat kunskap om MabP.  Av prestigeskäl vågar man inte släppa fram MabP-alternativet. Den akademiska katastrofen blir för stor.

 

Det finns för övrigt flera påtagliga frågetecken runt studien:

1. Varför publiceras den först fem år efter att blodproverna togs på barnen? Synnerligen märkligt eftersom fynden är så sensationella.
2. Varför är inga barnpsykiatriker, de ansvariga för diagnostiken, med som författare?
3. Det finns en mängd ytterligare oklarheter runt studien som jag önskar återkomma muntligt till. Såsom dynamiken i det medicinska arbetssättet där somatiska barnläkare är huvudansvariga för vården men använder barnpsykiatrier som konsulter och där man sedan skyddar varandra genom att referera till varandra som experter och menar därför att ”all tillgänglig expertis konsulterats”. Att sedan, när det väl påpekas, denna expertis  saknar utbildning på och erfarenhet av Malingering by Proxy situationer så anses det så irrelevant att det t.o.m. anses oartigt att ens föra på tal.   Nåväl, nu gör faktiskt vetenskaplig redaktör
   på en större tidiskrift det så vi ser fram mot svaret.

Man jobbar med det man har och kan, och det är ju naturligt att det är så.   Jag menar dock att just det faktum att MabP-fenomenet och copycat-fenomen överhuvudtaget icke har diskuterats av barnläkare och media en enda gång senaste decenniet, trots att det är synnerligen relevanta frågor, framför allt för media att diskutera om copycat fenomen kan vara inblandade med tanke på den enorma uppmärksamhet apatiska barn epidemin fått i media, menar jag  illustrerar en påtaglig brist hos svensk media och barnläkare avseende allsidighet och objektivitet.

 

Sveriges barnläkare och svensk media låste sig mycket tidigt, redan runt år 2002 om jag förstått saken rätt, att huvudorsaken till den gåtfulla apatiska barnepidemin är traumatiska upplevelser i hemlandet. Nu efter många år har man svängt mer mot att det är den plågsamma väntan på asyl som gör barnen sjuka. Jag menar att allt detta är ett fruktansvärt brott mot barnen. Svenska läkare, landsting och media tycks inte göra annat än att skydda föräldrarna från att bli anklagade för de allvarliga övergrepp de gör mot sina egna barn. Migrationsverket har f.ö påpekat att vissa barn ibland inte ens är föräldrarnas egna.

 

 

Tilläggspunkt 3.

Samtal, vecka 21 år 2012, med Rädda Barnens handläggare Camilla Sjödahl tel 08-6989034 som är Rädda Barnens handläggare av apatiska barn.  Sjödahl informerades att British Medical Journal som december 2008 hade diskuterat huruvida apatiska barn epidemin i Sverige var ”hoax and severe child abuse” kanske skulle skriva en ny artikel om saken. Sjödahl sa  ”ojoj, ja vi har en massa material de kan få full tillgång till, vi har i alla fall några barn vi tror är riktigt sjuka”.   Detta är en formulering som ger
anledning till oro. Vad händer då med de andra barnen? Det tycks alltså finnas barn där föräldrarna säger de är sjuka men som tydligen inte är det? Hur behandlas de av sina föräldrar? Rädda Barnen säger tydligt att de barn som kommit i livshotande apatiskt tillstånd ska beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Se bilaga 5. Jämför detta med
Kyrkans Tidning som 2012-04-05, bil. 6 publicerar en artikel där ett apatiskt barn slangmatas och går ner i vikt men är inte tillräckligt dålig för att få asyl och man i stort sett väntar på att hon ska bli sämre och tappa mer i vikt för att få intyg att barnet svävar i livsfara. Detta barnet är helt i händerna på de vuxna i sin familj. Och när man ska vetenskapligt följa upp barnen får man inte kontakt med dem.  Mina damer och herrar – DETTA ÄR SANNERLIGEN INGET ANNAT ÄN OFFENTLIG BARNTORTYR- och det pågår i Sverige inför öppen ridå anno 2012. Och det accepteras av kyrkor, barnorganisationer och läkare bara för att en samling snedvinklande övergreppsförnekande journalister har kritiserat en välgjord statlig utredning och slagit blå dunster i allmänhet och vårdorganisationer att det finns inget som helst som tyder på att föräldrarna begår övergrepp på de arma barnen.   Man blir mörkrädd.

 

Avslutningsvis. Låt mig kort berätta lite om begreppet tvångssimulering, engelska ”malingering by proxy”, MabP.  Jag har själv som vuxenpsykiater träffat på detta
tragiska, ibland livsfarliga, fenomen både i England, Norge och Sverige. Varje gång är det en mycket speciell historia. I apatiska barnepidemin handlar det om barn och därför måste vi vara extra mycket aktiva att påpeka övergreppet. Det är något annorlunda med vuxna men även där måste samhället och speciellt vårdgivare vara vakna. Men till detta behövs information och utbildning av vårdpersonal så att man åtminstone känner till begreppet och etablerar en handlingsplan vid landstingen eftersom det annars blir tämligen omöjligt att agera i saken.  Det är nämligen mycket mycket svårt för läkare att agera i MabP-saker. Låt mig därför berätta om en patient jag hade vid Örebro Läns landsting.

En vuxen patient sökte för intyg för personlig assistens. Patienten hade sedan 5 år två av sina släktingar anställda som personliga assistenter dygnet runt för 252
kronor/tim.  Försäkringskassans dygnskostnad låg alltså på drygt 12000:-. Jag var överläkare på observationsavdelningen och patienten blev inlagd hos mig.  Patienten uppfyllde samtliga simuleringskriterier, tillika hade personal sett patienten helt normal utanför sjukhuset. Jag erbjud mig skriva ett intyg med min bedömning att symtomen icke passar med någon känd sjukdom. Patienten önskade då omedelbart träffa annan läkare. Så skedde. Denne typiske svenske läkare skrev intyget och patienten fick sin fortsatta assistens för 4 miljoner kronor om året trots att patienten var helt frisk.   Jag informerade chefsöverläkaren och administrativt överordnade att fusk förelåg. Ingen
reaktion, total tystnad. Jag gick till Örebro Åklagarkammare, dock jag borde göra en formell polisanmälan förstod jag av detta besök. Jag kom då i ett dilemma eftersom jag har tystnadsplikt. Jag gick till landstingsjuristerna i Örebro. Jag fick då noggranna förmaningar att icke göra någon anmälan eftersom straffpåföljen sannolikt var för låg vid fällande dom.  Läkare får nämligen endast bryta tystnadsplikten om brottet är synnerligen allvarligt vilket bedömdes osäkert i detta ”fuskfall”.  Att samhället acceptera fusk vid MabP hos vuxna trots att det är bedrägeri för drygt fyra miljoner per år illusterar att ny lagstifting behövs vid just sjukdomsbedrägerier, med speciallagstiftning avseende MabP övergrepp på barn.

 

Jag tänker ofta på de barnläkare som i sin yrkesutövning träffar apatiska barn. När jag som vuxenpsykiater med vuxna MabP-patienter har faktiskt oöverstigliga svårigheter
när jag försöker påtala brottet, hur mycket svårare har då icke barnläkare det?

Stockholm
2012-05-30

Thomas Jackson
Leg.läk/psykiater    070-5093176   Director European College of Psychiatr Östermalmstorg, Box 555 37, 102 04 Stockholm

 

*************************************************************************************************************************

Anmälan 2012-06-13:

Till: Stockholm-City Åklagarkammare            Kopia: Stockholms Läns Landsting

Box 70296, 107 22 Stockholm                           Box 22550, 104 22 Stockholm

 

Refererar till diarienr. AM-85605/12.  Brottsanmälan avseende s.k. apatiska flyktingbarn. Nedan följer  en andra
komplettering i ärendet.

För kännedom översänder jag härmed två artiklar med ett textinnehåll som tydligt talar för att den statliga utredningen SOU 2006:49 om
apatiska barn behöver upprättelse. SOU visade nämligen att det föreligger stor risk att Mabp-syndromet, alltså tvångssimulering, engelska ”malingering by
Proxy”, ”Coerced malingering” är förklaringen på barnens allvarliga tillstånd. Denna bedömning, MabP-syndromet, innebär alltså att barnet tar skada, liten
eller mycket svår skada beroende på hur intensiva kommandona som barnet utsättes för äro.   Adekvat åtgärd är naturligtvis som vid alla föräldraövergrepp på barn att skilja barn från föräldrar, barnen blir då tryggare och kan återhämta sig.

En konsekvens av SOU 2006:49 är alltså att vara uppmärksamma på MabP och skilja föräldrar från barn. När man nu gör detta, som är refererat
till i bifogade artiklarna så tillfrisknar barnen. Så gjorde man i Norge med de apatiska barnen som kom dit – alla tillfrisknade men återinsjuknade när de
återkom till Sverige eftersom i Sverige har det medicinska och journalistiska etablissemanget bortsett från och nonchalerat en välgjord statlig utredning och
fortsatt med den av journalister dikterade vården.  Journalisterna i Sverige har konformt i det offentliga rummet nämligen gång på gång vinklat sina nyhetsreportage på ett sådant sätt att man framställt förövarna, föräldrarna som helt oskyldiga. Vi vet att sådant påverkar alla i offentliga rummet, även sjukvård och läkare. Till sin hjälp har media haft en barnläkare Henry Ascher, aktiv i och på valbar plats i ett vänsterextremt parti SKP som ideligen givits mediautrymme i SVT, Radio och tidningsmedia.   Läkare som försökt slå larm har media konsekvent kallat nasister, högerextremister ellermanipulativa.   Undertecknad har råkat ut för detta, jag som är den mest traditionellt konservative personen man kan tänka sig och jag gillar ordning och reda och sanning. De enda media som lyssnat på mig har oturligt nog varit högermedia och när jag då publicerat mig där, eftersom etablerad media icke
önskat höra på vad jag har att säga om de svåra MabP övergreppen på barnen, så har jag ännu mer blivit stämplad som extremhögerman – utan egentlig grund. Jag är en konservativ högerman- det påpekar jag väldigt gärna – men jag har garanterat inga som helst rasistiska, främlingsfientliga eller överdrivet nationalistiska attribut om jag väl får förklara mig. Men det får man ju inte i svensk omogen media om man nu som jag blivit stämplad av en enda journalist vid SVT som ”högerman” eller nasist.

Nu har vi alltså i Sverige en humanitär katastrof i form av en utdragen, maskeradliknande, systematiskt mediastimulerad copycat epidemi på tusentals oskyldiga flyktingbarn som fått lida oerhört. Det finns t.o.m. rykte om dödsfall pga vanvård (Örebro Universitetssjukhus) där föräldrarna fått styra
vården med sondmatning så barnen svultit ihjäl i ett försök att få dem så dåliga, ”apatiska”, att  de skall få läkarintyg på livshotande sjukdom som ger barnet med familjen uppehållstillstånd. Och svensk media fortsätter att stämpla alla som för barnens skull försöker slå larm som nasister och högextrema.

Stockholm
2012-06-13Dr. Thomas Jackson Director European College of Psychiatry, box 555
37, Östermalmstorg,  102 04 Stockholm

Bil. 1.   Mars 2012, Ur Svensk Psykiatrisk Förenings Tidskrift, sida 5.  “Att tänka rätt är stort – att tänka om är
större”.  Sakta börjar alltså  barnpsykiatriker och läkarkår ändra sig.  Sakta, åtalsrisk förligger ju om de nu
erkänner att de förstått/borde förstått för länge sen att det pågått svår barnmisshandel.

Bil.2.   http://www.nationellidag.se/visa/default.asp?dokID=1851     Detta illustrerar hur en högertidning, med
presstöd, ånyo är de enda som lyfter fram rapporter som pekar på manipulation/misshandel  på barn. Etablerad media kniper käft –som vanligt.

*******************************************************************************************************************

Komplettering nr 3 till anmälan

 

Till: Stockholm-City Åklagarkammare    Kopia: Stockholms Läns Landsting

Kungsbron 21         Box 70296
STOCKHOLM

 

Refererar till diarienr. AM-85605/12.  Brottsanmälan avseende övergrepp på s.k. apatiska flyktingbarn. Nedan följer alltså en tredje komplettering i ärendet från anmälaren.

 Begäran att följande kallas till förhör:

1. Undertecknad Thomas Jackson,……………………………………… South Essex, England/UK.
2. Barbro Holmberg, Landshövding Gävleborgs Län, f.d. migrationsminister.
3. Prof. Lars Farde, Karolinska Institutet, Stockholm.
4. Marie Hessle, f.d. sekreterare i SOU 2006:49.
5. Nader Ahmedi, Högskolelektor, Gävle.
6. Henrik Kennedy, redaktör, Dagens Medicin
7. PM Nilsson, fd. redaktör på Expressens sida 4. Nuvarande debattredaktör på Newsmill.se

avseende tillkomsten och publiceringen av artikeln ”Group Malingering by Proxy”, förkortad nedan “GMbP” som publicerades 2006-01-18 i Dagens Medicin.

Vad har detta för relevans för undertecknads anmälan om övergrepp på barnen? Jo, det har exceptionellt stor relevans eftersom ett
förhör av ovanstående kristallklart kommer att påvisa hur svensk media har propagerat på falska grunder emot trovärdigheten hos SOU och omöjliggjort det för sjukvården och de läkare som opponerat sig mot sina kollegor av annan uppfattning att offentligt lyfta fram övergreppen.

Huvudkritiken mot SOU 2006:49 som förekommit i svensk media har grundats på att artikeln GMbP  varit en fantasikonstruktion av ett
högerextremt nätverk.  Ett förhör med ovanstående personer kommer att visa att så  icke är fallet.  Icke desto mindre har SVT/SR, ja i stort sett all etablerad media med hull och hår svalt en manipulation från en journalist vid namn Gellert Tamas som gjorde en enmansproduktion för SVT.  I denna manipulativa enmansproduktion förnekade journalisten alla tecken på övergrepp. De apatiska flyktingbarnens lidande i Sverige efter år 2006  kan alltså skyllas på ensidig mediarapportering från SVT. Alltså en katastrof utan
dess like i svensk medicinsk och medial historia.

Bakgrunden till denna begäran handlar alltså om att klarlägga om SVT/SRs anklagelser om främlingsfientlighet i SOU 2006:49, om apatiska barn, har någon rationell och juridiskt hållbar grund. Detta torde spela stor roll för polisanmälan undertecknad gjort i dessa komplicerade barnmisshandelsfall. Den allt annat överskuggande kärnfrågan är alltså bakgrunden till artikeln ”Group Malingering by Proxy”,  publicerad i Dagens Medicin 2006-01-18 med Henrik Kennedy som redaktör.

Det är nämligen denna artikel som SVT/SR:s och övrig svensk medias kritik mot SOU 2006:49 utgår från.   Undertecknad Thomas Jackson, whistle-blower i apatiska barnfrågan, har nämligen på klassiskt sätt ”shoot the messenger” blivit offer för en ensidig propaganda från SVT/SR och svensk media.  SVT som helt stöttat sin manipulativa journalist Gellert Tamas har på oriktiga grunder, vilket ett förhör kommer att visa, utmålat och fortsatt år efter år att utmåla undertecknad Dr. Thomas Jackson som högerextremist.  Då jag förnekats genmäle i SVT och all annan media har det varit omöjligt att förklara sanningen för allmänheten. Inte bara för mig utan också mina psykiaterkollegor som ringt till redaktioner men blivit bryskt avvisade.

Denna utmålning har i sin tur, eftersom undertecknad stod som författare till GMbP-artikeln, då ingen annan läkare vågade, gjort det till ”guilt by association” att stötta undertecknad Dr. Jackson.   SVT har alltså trumpeterat ut till allmänhet och samhällets hälsosektorer att det är ”högerextremt att att dela åsikt med Dr. Jackson vars artikel legat till grund för SOU:s hållning”.    SVT har oskyldigförklarat brottslingarna och jagat whistle-blowers med blåslampa.   Detta har på ett mycket tragiskt sätt möjliggjort fortsatta
barnövergrepp.

Man bör också notera att SVT/SR och svensk media hade under flera år citerat i saken okunniga läkare att de apatiska barnen hade en sjukdom, helt oberoende av sina  föräldrar. Undertecknad skrev då  artikeln GMbP utifrån engelsk speciallitteratur och att det fanns tydliga tecken på att föräldrarna misshandlade sina barn när barnen tvingades att agera sjuka i syfte att familjen skulle få asyl eftersom ett sjukt barn ökar möjligheterna att få asyl.

Till min hjälp för artikelns vetenskapliga kvalitet hade jag Prof. Fardes, Karolinska Institutets. Hans insats är icke offentligt känd.  Farde
gjorde en fundamental insats; han sanktionerade och förbättrade den artikel som SOU refererar till. Detta känner redaktörerna Nilsson och Kennedy till. Utan Fardes insats hade sannolikt aldrig artikeln publicerats. Att artikeln vetenskapligt påverkats av ett högerextremt nätverk och därför saknar vetenskapligt adekvat innehåll faller därmed.

SVT bygger sin version på myter och manipulation. Sveriges Television hävdar alltså sedan år 2006 konsekvent i upprepade!! programinslag att det förekommit ett högerextremt politiskt nätverk bakom publikationen av artikeln ”Group Malingering by Proxy”
(tvångssimulering i grupp) som prof Farde sanktionerade och som publicerades i Dagens Medicin 2006-01-18.   Inte bara SVT utan även SR och annan svensk media har efter SVT:s ”tidningsanka”  bedrivit en kampanj för att diskreditera SOU och dess huvudansvariga
Barbro Hessle, Nader Ahmedi och Barbro Holmberg. Alla krav på genmäle har klingat ohörda.

Ett klarläggande av förhållanden runt ”Group Malingering by Proxy” artikeln ,  torde helt fria SOU 2006:49 från både ovetenskaplighet och främlingsfientlighet.    Det bedömes därför av undertecknad som av yttersta vikt att detta klargöres vid förhör, alltså om det förelåg något högerextremt nätverk eller icke ty konsekvenserna är större än vad som kan överblickas.

Ty, om det tillfredsställande kan påvisas att relaterad artikel  är obefläckad från politik och på god vetenskaplig grund så faller de grundlösa anklagelserna från SVT/SR och i dess kölvatten övrig svensk medias anklagelser om att SOU 2006.49 var oseriös och främlingsfientlig.

Den tragiska och sensationella konsekvensen torde vara att SVT/SR och övrig svensk medias ensidiga rapportering har orsakat tusentals copycat övergrepp på oskyldiga flyktingbarn eftersom svensk media enbart tagit ställning för SVT:s falska påståenden som omöjliggjort för SOU att få genomslag hos allmänheten för dess medicinskt korrekta slutsats nämligen att det svåra lidande de s.k. apatiska
flyktingbarnen genomgår är orsakat av vuxna i barnens närhet som uppmanar, eller mer eller mindre tvingar dem att agera sjuka enligt anvisningar från vuxna. En del barn skadas därvidlag svårt även om majoriteten av barn tycks ha undkommit med mindre psykiska traumata.

SVT och SR har i dagens läge mycket svårt att erkänna dessa för dem fruktansvärt genanta förhållanden eftersom

1. Deras dåliga granskning och t.o.m. mörkläggning av sanningen bakom vuxenövergreppen mot flyktingbarnen är det som möjliggjort en fortsättning på dessa oerhörda tortyr – övergrepp på barn.

2.    SVT/SR belönade t.o.m. den journalist som mörklagt övergreppen med det s.k. Ikaros-priset som
är det pris som Sveriges Public Service journalister ger den journalist som gjort det bästa reportaget.

 

Att tro att SVT och SR mot denna bakgrund kommer att erkänna sina journalistiska tillkortakommande  i sin rapportering om apatiska barn epidemin ter sig inte speciellt sannolikt. Vi måste få en fullständig öppen rättsprocess om allt som mörklagts i detta svenska samhällets kanske märkligaste fenomen någonsin.

Stockholm/Billericay-UK  2012-07-11

Dr Thomas Jackson Svensk adress:
C/O European College of Psychiatry……

***************************************************************************************************************************

 

PS. Jag vill berätta att jag startade för drygt en månad sedan en website   www.apatiskabarn.se    Den är oväntat uppmärksammad, tusentals unika besökare. Senaste månaden har 7 unika användare från Ryssland sett på den och 23 unika användare från Ukraina. Jag undrar vilka i Ukraina har detta specialintresse för apatiska barn. Man ser på hemsidan från hela världen, Kina, Japan, Tyskland, EU, Brasilien, USA, Kanada, mm.mm.  Jag undrar om det är traffickers som följder debatten i Sverige? Jag undrar bl.a. eftersom jag hösten 2006 när jag påtalat övergreppen på barnen blev så anonymt hotad och trakasserad att jag fick göra två polisanmälningar till en specialenhet vid rikspolisstyrelsen. Deras bedömning var att ”Det är trafficking gäng österut som tycker du förstör deras business”. Jag försökte få medias uppmärksamhet på detta men de hade ju stämplat mig som högerextrem så de ansåg tydligen att jag fick skylla mig själv.  Ja, mycket ska man vara med om  för att man försöker påpeka att det begås övergrepp på barn. DS.

 

*********************************************************************************************************************

 

För info om KKP – Kristliga Konservativa Partiet hänvisar vi

till websiten    www.tvarfor.se

 

För övrigt: Om ni anser jag är hård och hatisk mot svenska journalister i mina skriverier på dessa hemsidor.  Vänligen betänk då att dessa s.k. människor, dessa s.k. journalister har utsatt mig för den mest hänsynslösa förföljelse som någon gång drabbat en svensk läkare. Svenska journalister har utan grund kallat mig nazist, högerextremist, främlingsfientlig, okunnig, kontroversiell etc etc i all oändlighet bara för att min kärlek till flyktingbarnen och min stenhårda kristna etik och moral gör att jag kämpar med allt jag har för att de grymma tvångssimuleringsövergreppen mot barnen ska upphöra.

*******************************************************************

För daglig rapportering vad som händer när “Jackson jagar journalister” rekommenderar vi www.tvarfor.se som har en menyrubrik  “Jackson jagar journalister” med nyheter varje vardag vad Dr. Jackson gör i TvärFör-kampanjen, för attt tvinga fram sanningen om apatiska barn övergreppen till svensk allmänhet.  Övergrepp som utföres gemensamt av svenska barnläkare och asylsökande vuxna mot oskyldiga barn. Barnläkarna har kommit i en omöjlig situation de inte kan ta sig ur. Erkänner de att de blivit lurade så riskerar de att fällas för övergrepp mot barn. I sanning ingen avundsvärd situation. Jag förstår dem, de är i ett fruktansvärt dilemma. Istället för att lyssna på en god, metodisk och saklig SOU så har de lyssnat på en journalist Gellert Tamas, som aldrig förstått skillnaden på simulering i jagets tjänst som vi alla själv gör ibland för att överleva i en stressig värld och tortyren malingering by-proxy, tvångssimulering, som innebär “utplåning av jaget”, det är precis detta som händer apatiska barnen där de ligger passiva, tysta, orörliga och sondmatas för svenska skattemedel – uppmanade av vuxna asylsökande som “kör med” både vårdpersonal och barnen. De vuxna asylsökande använder barnen som mänskliga sköldar mot avvisningsbeslut i asylärendet.

EXTRA -EXTRA

SVT text låter idag 2012-04-29 meddela information som tydligt stöder att apatiska barnen är utsatta för aktuell, nuvarande, pågående svår stress som vid tortyr. Detta stöder att förhållanden är som vid tvångssimulering/övergreppssimulering “Malingering by Proxy” som är ett svårt övergrepp på barnen. Detta har SOU hävdat, British Medical Association likaså, liksom Dr. Jackson.   Vänligen notera att provsvaren pekar mot att det är aktuell stress, alltså inte stress för 2-3 år sedan, utan stress i just denna stund, i Sverige, i det aktuella behandlingsupplägget. Allt tyder på malingering by-proxy.  Sveriges media inkl. SVT/SR har enbart talat om simulering vilket det aldrig varit frågan om.

Så här skriver SVT Text:   ” 115 SVT Text         Söndag 29 apr 2012 INRIKES Publicerad 29 april
Forskare: Flyktingbarn simulerade inte De apatiska flyktingbarnen har förändrade halter i blodet av flera
hormoner som har samband med långvarig stress. Det visar en studie från Uppsala universitet och
Karolinska institutet, skriver UNT. Ju fler symtom barnen hade, desto större verkade hormonförändringarna
vara. -Förändrade halter av olika så kallade steroidhormoner är inte något som kan simuleras fram, säger Jonas
Bergquist, professor i i analytisk kemi och neurokemi vid Uppsala universitet.

Den som är extra intresserad kan se på SVT-kulturnytt kl. 19.00 2012-03-26 där Dr. Jackson i en intervju från augusti 2006, som sändes september 2006 i Sveriges Televisions Uppdrag granskning, tydligt formulerar att det handlar om tvångssimulering, han säger ordagrant  “Jag menar att barnen uppmanas eller mer eller mindre tvingas till att ligga stilla och sjuka”. Denna SVT:s filmsnutt på knappt 3 minuter är intressant för den visar också klart att SVT:s reportrar talar bara om simulering, Dr. Jackson talar om tortyren tvångssimulering vilket innebära att vuxna asylsökande använder barnen som “mänskliga sköldar mot avvisningsbeslut” vilket naturligtvis sätter djupa spår hos barnen.  Filmsekvensen på 2-3 minuter ligger f.n. ute på nätet bl.a. hos Youtube.com  Att de utvecklar svåra psykiska och kroppsliga hormonstörningar sekundärt till tvångsövergreppen har Dr. Jackson påpekat tydligt i sina böcker “Veritofobi” år 2008 och “Copycatbarnen” år 2009.  För att Dr. Jackson har gjort sitt yttersta för att hjälpa barnen och avslöja övergreppen har han blivit  kallad högerextrem och nazist av svensk media.  Vi föreslår att någon journalist kontaktar professor Jonas Bergqvist som är ansvarig för studien och frågar honom “Kan långvarig tortyr, misshandelshot och intensiv press från vuxna i barnets omedelbara närhet under månader och år framkalla dessa förändringar?”. Vi anar att han svarar “ja”.   SVT:s, SR:s och övrig svensk medias basala misstag är att de konsekvent talat om simulering vilket det aldrig varit frågan om, vare sig i SOU rapporten, enligt BMA eller annan expertis inkl. Dr. Jackson.

***************************************************************************************************************************************
Kära läsare,

egentligen hade vi önskat skriva “SVT:s anstiftan till barnmisshandel eller i extrema fall kan det t.o.m. vara fråga om mord, inte av SVT såklart men pga av att SVT aktivt undanhåller fakta och förhållanden om den svåra barnmisshandeln som pågår mot s.k. apatiska flyktingbarn”.  Det finns nämligen en del obelagda hållpunkter för att apatiska barn har avlidit pga den misshandel de utsätts för av föräldrar i kombination med iatrogena skador från svensk sjukvård. Men vi väntar med den dramatiska rubriken tills vi fått tillräcklig information från trovärdiga källor att så har skett.

***************************************************************************************************************

Beslut från Åklagarkammaren Stockholm City 2012-08-28.

 

Chefsåklagare Eva Finné beslutar att förundersökning ej inleds. Någon motivering ges icke mer än att i anmälningsskrifterna ges inga uppgifter om konkreta fall av misshandel.   Information ges att ärendet kan överprövas med samma preskirberingstid som grov misshandel har.

Vi underrättar skriftligen Stockholms Läns Landsting om beslutet  enligt följande brev:

 

Till:  Stockholms Läns Landsting Att. Landstingsråd Birgitta Rydberg och sakkunnig Mårten Wallenström

Box 22550, 104 22 Stockholm

 

Vill bara informera Er att åklagare Eva Finné beslutat lägga ned åtalet.  Se bilaga.

Grund? Jo, jag har inte angett identitet på något misshandelsoffer sa hon till mig över telefon.

Jag kommer att begära överprövning. Till våren ser det ut som.

F.ö. sker det en del. Jag kommer att bedriva process mot Aftonbladet och har en advokat som biträder mig.

Processen,  min sak mot svensk medias samt hälso-och sjukvårds hanterande av ”apatiska barn”  upplever jag alltmer som  intressant än ”jobbig”.  Jag tror mig ha kommit över min ”whistle-blowings” smärtsamma fas och tycker mig se att jag kan alltmer föra agendan.  En del journalister ter sig skakade.  Jag tror f.ö. att jag kan lämna nationella nyhetsmedia. Jag har ju ända sedan år 2006 varit hänvisad till nationalistiska media, vilket varit både intressant och givande. Jag har blivit lite av ett ”namn” på avpixlat, friatider, swedenconfidential, nationell.nu, nationellidag och nordfront.se Ni kanske inte känner till dem men alla är klart större än t.ex. Na.se (Nerikes Allehanda som är Sveriges största landsortstidning) på nätet. Och vår Herre vet vad jag njutit av att skriva där både för att få en plattform och för att reta svenska journalister som jag bedömer trott jag inte skulle våga.  Svenska journalister som jag innerligt avskyr – dessa kulturmarxistiska totalidioter som har ett meriteringssystem där socialism, obegåvning och relativistisk lögnaktighet borgat för en god karriär där de tror att de som åsiktstalibaner skall kunna bestämma vad folket skall tycka och tänka – patetiskt.  Avsätt Lena Liljeroth-Adolphson, och sedan damerna nedåt med början med Eva Hamilton,   Mette Friberg etc.

 

Jag är 2 October på en BMA (British Medical Association) anordnad konferens i London om whistle-blowing.    Har haft informell kontakt med British Insitute of International and Comparative Law http://www.biicl.org/ som menar att de vuxna i asylprocessen inte omfattas av flyktingkonventionen om de begår kriminella handlingar, ungefär så, vi hade ett längre samtal, jag talade med en av deras specialjurister som menade att jag bör först pröva samtliga svenska instanser, alltså överprövning mm. När dessa är uttömda så kan jag gå vidare internationellt bl.a. med EU:s ombudsmän, detta senare var en nyhet för mig – men det var inspirerande.

 

Får jag avsluta med att påpeka att utifrån vad en oansenlig person som undertecknad anser så har Ni på landstingets politiska förtroendesida hanterat detta korrekt: Ni har lyssnat på mig, ni har sänt ut erbjudande om MabP-föreläsningar till verksamhetschefer.  Ni har hanterat saken förvaltningsmässigt korrekt så ni har ingen anledning till oro. Däremot tror jag att vissa läkare och journalister bör reflektera, på rätt goda grunder.  Att sondmata långsamt barn till döds är ofattbart allvarligt, om det nu är sant.  Jag hörde av en psykolog i Örebro där jag arbetade år 2011 att ett barn avlidit på intensiven efter att ha bollats fram och tillbaks ett högt antal gånger, nedtystat som mycket annat. Detta bara som ett sakligt konstaterande.  Jag tror apatiska barn övergreppen kommer att leda till rättsliga prövningar förr eller senare.

Jag startar nu upp en rättsprocess mot Aftonbladet, jag accepterar inte att bli naziststämplad bara för att jag vill skydda flyktingbarn.  Läs gärna om det på www.apatiskabarn.se Jag är konservativ och inget annat.

F.ö. tycks någon antagonist lagt in ett ”nedbackningsvirus” på min dator så trots att jag haft under september exakt 600 unika personer och 3034 sidvisningar till idag (i genomsnitt så läser personerna enligt alexa.com 47 minuter per person, jag har aldrig sett någon sida med så mycket läsande och jag har kollat hundratals på alexa.com) så backar jag på www.alexa.com under  september, och på totala sidvisningar har det trots dessa 3034 sidvisningar under september backat från över 20000 till cirka 19500, totala antalet sidvisningar torde ligga på runt 25000, under de 4 månader websidan existerat.  Detta är faktiskt lite intressant – jag tror några fick kalla fötter när www.apatiskabarn.se  var den 256:e mest populära sidan i Stockholm.

Tänk på barnen!   Jag tycker Ni har en åtminstone moralisk skyldighet att kalla in barnläkarna och be dem lägga korten på bordet avseende MabP-syndromet.    Jag har talat med Socialstyrelsens s.k. sakkunnige, barnpsyk. T.f. prof Ingemar Engström november 2009, han hade då ingen aning ens om att syndromet existerade internationellt. Prof. Per Rydelius är lika okunnig men han har sagt till den läkargrupp jag är med i att ”visst är det copycats”.

 

Säg till Olav Bengtsson, Rydelius  och centrala personer att detta kommer!! att gå mot internationell rättsprocess, och jag kommer att ange bl.a. dem som ansvariga. Men jag förstår hur svårt de haft det, media felciterar dem ju hela tiden.   Vi kan träffas, jag kan ta med mig några väl respekterade vuxenpsykiatriker från Italien och Tyskland och ev. England för förtroendeskapande åtgärder.  Vi kan sedan ha en presskonferens med internationella och nationella mediaföreträdare och lägga skulden där den hör hemma –hos  journalisterna.

Dessa personer som skapat en mediastimulerad övergreppsepidemi av copycat och by-proxy karaktär på oskyldiga barn.  Jag har f.ö. fått en propå från dansk radio om en intervju.

 

Stockholm 2012-09-17

 

Thomas Jackson        England/UK