Ju längre tiden går i Sverige med pågående barntortyr i det svenska systemet desto angelägnare torde det vara att klarlägga varför dessa brott mot mänskligheten har kunnat fortskrida så länge. Vi har diskuterat med Domstolen i Haag men tyvärr handlägger de endast mellanstatliga konflikter.
British Institute of Comparative Law
Vi har diskuterat med http://www.biicl.org./ Ett brittiskt institut för internationell jämförande lagstiftning, de rekommenderar oss, “off the record” och utan att göra anspråk på att helt ha satt sig in i situationen, att gå vidare så långt det går i Sverige, vilket vi gör eftersom det faktum att Stockholm City Åklagarkammare ej startat förundersökning kommer att begäras att överprövas. Om föräldrarna begår brott mot barnen så omfattas de icke av skyddslagstiftning för asylsökande. Detta är Åklagarmyndigheten positiva till. När saken är driven så långt det går i Sverige avseende att väcka åtal, så kan vi, om åtal icke väcks, begära att EU:s ombudsmän ser på saken. Detta är positivt eftersom ju längre saken drivs desto större blir den internationella publiciteten när “Gellert Tamas bubblan spricker” och världssamfundet får klart för sig att SVT/SR/Svensk media anser en journalist vara mer trovärdig i medicinska diagnosfrågor än B.M.A. – British Medical Association.
War Child Organisation
Vi har också diskuterat med den engelska barnaskyddsorganisationen http://www.warchild.org/ som ansett saken som viktig. Vi kommer att donera eventuellt skadestånd från Aftonbladet till denna organisation. Aftonbladet har ju under 7 års tid mörklagt vuxenövergrepp på de apatiska barnen.
Var och en kan ju läsa denna website t.ex. “anmälan till åklagare” så framgår det en mängd fakta som systematiskt mörklagts av svenska journalister. Gång på gång har inte bara jag utan även kollegor till mig kontaktat nyhetsredaktioner i Sverige för att poängtera alla evidences på barntortyr som svensk media tystat ned.
Jag bedömer att det hela kommer att sluta med ett initiativ, privat eller statligt, till ett center för utredning av dessa brott mot mänskligheten. Simon Wiesenthal Center för jakt på nazister är en utmärkt förebild. Vi måste helt enkelt få till stånd ett utredningscenter som kan ge service till våra vanliga myndigheter för att klarlägga bl.a. den handfull barnläkare och det cirka 20-tal mediachefer och 100-tal journalister som är huvudansvariga för mörkläggningen av dessa avskyvärda övergrepp. Olika yrkeskategoriers roll bör också klarläggas. Framför allt barnläkarnas. Tack och lov har nu i alla fall ordförande i Svensk Barnpsykiatrisk Förening Lars Joelson nu äntligen skrivit en artikel “Att tänka rätt är stort, att tänka om är större”. Vi får alla tacka Lars att han nu vågar gå emot media etablissemanget. Men hur behandlas hans artikel i SVT och SR samhällsmagasin och nyheter. Naturligtvis med total tystnad eftersom Joelsson berättar det som SOU 2006:49 och undertecknad hävdat hela tiden nämligen att barnen blir friska när de skiljes från sina föräldrar. SVT/SR är så rädda att tala om sanningen för det kan blir början på många mediachefers fall så de väljer att stötta en lögnare vid namn Gellert Tamas istället för att hjälpa barnen bort från sina föräldrar.
Så kära läsare ni förstår att ni inte är ensamma om att ana att en av världshistoriens största mediaskandaler är i begynnelsen att bli avslöjad.
Som förståelsemodell för den svenska katastrofen torde den kända utredningen i England, “Bristol Inquiry” kunna användas. Vi skall senare presentera mer om Bristol Inquiry, som alltså handlade om ett universitetsjukhus i Bristol i England i början av 1990-talet där småbarn dog som flugor på operationsbordet år efter år. Orsaken var felaktig teknik hos barnläkarna. De läkare som sa ifrån blev utfrusna och trakasserade och det var först när anhöriga “kom på banan” som katastrofen kunde bli påvisad i sin fullhet. En sak som kännetecknade katastrofen var att de som orsakade katastrofen, de ledande kirurgerna och sjukhustjänstemän och inblandade chefer var att de umgicks mycket på fritiden. De hade ett osedvanligt starkt informellt personligt nätverk. Jag tycker mig se samma mönster i apatiska barn katastrofen i Sverige, alltså de som varit ansvariga för nyhetsrapportering och policies alla tycks känna varandra. De refererar till varandra i TV-rutan och turas om att vara experter i TV-sändningar utan att släppa fram avvikande synpunkter. SVT:s ansvarige utgivare för Uppdrag granskning Nils Hanson känner Gellert Tamas väl privat sedan många år. Nils Hanson har mångårig bakgrund i bokförlaget Ordfront och SKP – Sveriges Kommunistiska Parti, liksom även Gellert Tamas har. Gellert Tamas kompisar och affärskompanjoner arbetar på SVT:s redaktioner, t.ex. KulturNyheterna. Barnläkaren Henry Ascher, grov kommunist, aktiv i KMPLr som vill ha samhällssomstörtning, se SKPs partiprogrampunkt nr 1, har fått i stort sett obegränsat med mediautrymme i SVT, Radio och tidningar och är god vän med Gellert Tamas etc etc. Denna mediamaktstarka grupp har bestämt agendan i svensk media, bestämt vilka åsikter som är acceptabla i apatiska barn frågan. De som vågar ifrågasätta blir utfrusna. Det finns helt enkelt bara plats för en åsikt i svensk massmedia – barnen har en sjukdom och föräldrarna är icke på något sätt inblandade. Så låter paradigmet. Ett paradigm som medfört en offentlig övergreppskatastrof mot barn utan motstycke i världshistorien.
Svensk media bär utan tvekan huvudansvaret för barntortyren; all media från de kristna tidningarna Dagen, Världen Idag till Main Stream Media som SvD, DN, Expressen, framför allt Aftonbladet, till rena vänstertidningar som Flamman. Alla har blivit skriftligen informerade om MabP-syndromet men alla nekar till att publicera för de tror mer på en galen ljugande journalist som Gellert Tamas än på en offentlig utredning. Nu när många i media, därför den magnifika tystnaden i Sverige idag i denna tragedi, börjar förstå att de genom sitt förnekande aktivt bidragit till att tortera och sannolikt tagit livet av några “extra vunerable apathetic children” så är de tysta, tysta som möss. De vågar inte ta i frågan. De tidningar som vågat säga sanningen i frågan är Nationell Idag, www.patriot.nu, www.nationell.nu www.realisten.se alltså nationella nättidningar som mainstream media brännmärkt som odemokratiska. Att publicera denna sanning är naturligtvis omöjlig för hycklarna i MSM (main-stream-media).
Inte konstigt då att apatiska barnfrågan är svår att offentliggöra eller ta upp till förnyad diskussion för MSM. Och det ska ni veta kära vänner, så går det när man börjar ljuga, när man mer litar på en kommunistisk medicinskt outbildad lögnaktig journalist som Gellert Tamas än på konservativa hederliga kristna läkare så blir det givetvis kaos. F.ö. rösta gärna på socialdemokraterna (Mona Sahlin har ju svikit barnen också men hon är tack och lov inte kvar) till nästa val så vi får slut på denna fruktansvärda övergreppsepidemi på flyktingbarnen. Reinfelt och borgerligheten har svikit barnen betydligt mer än vad socialdemokraterna gjorde. Alla vet att jag ogillar socialdemokraterna för att de sviker brottsoffer och hyllar kriminella som “offer för samhället” och de förstår föga av att ordning och reda och disciplin i skolan är till för de svaga-inte för de rika- men jag kan mycket väl rösta på dem istället för SD/SvP/ND om bara vi får ett slut på denna fruktansvärda apatiskabarntortyr. Barnen kan ju inte ens språket och är helt, totalt, till 100% i händerna på föräldrarna som unyttjar dem och tvingar läkare sätta sonder på dem och svälter dem för att familjen skall få asyl och allt detta pågår inför öppna ögon pga vinklande journalister på SVT som Gellert Tamas, Janne Josefsson, Eva Hamilton, Eva Beckmann m.fl. har mörklagt saken.
Socialdemokraterna 2014 är ett bra val sett ur de apatiska barnens perspektiv, får vi hoppas i alla fall. Sedan får gärna socialdemokraterna gärna lämna in till förmån för Kristliga Konservativa Partiet KKP.
Åter till journalistansvaret. I stort sett tycks de flesta som aktivt mörklägger evidences tillhöra ett tämligen litet inflytelserikt kotteri i svensk mediatopp med extremt goda kontaktnät inom media och de släpps därför fram obegränsat i media för att basunera ut sin övergreppsförnekelse propaganda. Deras motståndare, t.ex. undertecknad Dr.Thomas Jackson, vad jag vet enda läkaren som har utbildning inom specialområdet simuleringsdiagnostik, inte bara nedtystas utan t.o.m. aktivt förföljs och förlöjligas.
Man brukar säga om Bristol Inquiry att det var först när anhöriga till barnen “kom på banan” som katastrofen kunde stoppas. Problemet i Sverige är att barnens anhöriga = övergreppsförövarna. De anhöriga i Sverige har inget intresse av att sanningen kommer fram. Det finns alltså ingen målsägande, målsägande är ju egentligen ett litet skrämt och förvirrat barn som inte har någonstans att vända sig, speciellt inte eftersom de som skulle kunna avslöja övergreppen inför allmänheten, mediakåren, ställt sig på övergreppsmännens sida. Inte undra på att man objektivt kunnat visa att de apatiska barnen har extremt förhöjda stresshormonnivåer i blodet- under vården där det tvingas till en mängd plågsamma undersökningar och behandlingsåtgärder.
Den numera salige men erkände medicinprofessorn Lars Werkö har f.ö. skrivit en utmärkt artikel om Bristol Inquiry i Läkartidningen för cirka tio år sedan. Jag satt ett par timmar med Lars Werkö på hans minimala tjänsterum på SBU på Tyrgatan Östermalm och diskuterade med honom på tu man hand om hur svårt det kan vara för läkare i “whistle-blowing processer”.
Åter till barnen. Jag brukar säga att det finns inget ensammare i världen än ett apatiskt barn i Sverige. Det är övergivet av precis alla, även av sin familj. Och demokraturen i Sverige tycks sakna sanningslidelse och hjärta. Tysklands koncentrationslägerfångar hade i alla fall varandra. Det utnyttjade apatiska barnet i Sverige har ingen. Alla i deras närhet är mer eller mindre emot dem i Sverige eftersom svenska journalister har lyssnat till den falske profeten Gellert Tamas och låtit hans mörker råda. Att nu barnpsykiaternas ordförande Lars Joelsson rapporterar om att ett behandlingshem haft civilcouraget att gå emot den svenska journalistpiskan är därför ytterst glädjande. Låt oss hoppas det är början på en civiliserad politisk och akademisk uppgörelse utan att journalistiska, i sakfrågan, amatörer lägger sig i.
Vi startar nu Thomas Jackson Center i syfte att institutionalisera dialogen med de journalister och barnläkare som, vad vi förmodar pga okunskap, bidragit på ett speciellt sätt till en av världens största barn övergreppsepidemier, som i sin grymhet vida överstiger den s.k. barnhems-skandalen i Sverige. Hur har det hela kunnat pågå så länge? Tack vare SOU:s insatser samt läkarförbundet British Medical Association har Gellert “Stalin/Pol Pot/Bagdad Bob/Madoff” Tamas kunnat ifrågasättas. SVT/SR- nätverket runt honom har inte bara förnekat övergreppen utan genom övergreppsförnekelsen aktivt anstiftat till dem. Först nu börjar den drygt tio-åriga epidemin släppa sitt grepp över flyktingbarnen. Men mycket arbete återstår, alla kort måste upp på bordet, byken måste tvättas offentligt – och de ansvariga journalisterna och barnläkarna måste ställas inför någon form av rättsprocess – dels för att moralen kräver det, men också för att medvetandegöra det som svensk journalistkår i snart tio år mörklagt – apatiska barn epidemin var en MabP-epidemi utan like i världshistorien och ett tragiskt exempel på hur ett lands massmedia skapade en masspsykos som sannolikt kommer att gå till historien. Rättsprocessen är också viktig för att liknande övergrepps epidemier aldrig skall kunna inträffa igen. Never never again är inte för lite att hoppas på.